Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1855, sida 1

Ruterdam, Öfversättning från Engelskan. (Forts. fr. föreg. N:r.) — Nej, Waldemar, sade Rosita lifligt, icke så! kämpa som en man, strid för ära och rygte, för ett stort namn, för . .. — För min olycka, sade Waldemar; ära, rygte, allt, allt npplöste sig i en enda känsla, ärelystnaden smälte för en annan flamma, som förtär mig, som dödar mig... Rosita, ban som älskar dig, kan icke älska något annat. Rosita rodnade och steg upp. — Åter samma vansinniga språk!... Farväl, låt mig gå! so — Nej, vid Gud! du får icke gå, sade Waldemer eldigt, nu är du min. Minns du, Rosita, för ett år sedan, då vi gingo tillsammans i parken vid Savigny. Jag sade intet om min kärlek, och du, du sade intet, men vi förstodo hvarannan. Du var min trolofvade, min sedan din barndom. O, Rosita, hvarför blef du mig otrogen? Du älskar icke Edgar, gjorde det aldrig ... Rosita svarade icke. Tyst och tankfull blickade hon ned framför sig. oo — O, Rosita, säg mig, älskar du din man? .. Säg mig om du älskar Edgar nu... Rositas kind bleknade, men hon sade lugnt: — Edgar är en god och bra man, som jag vill göra allt för...