Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1855, sida 1

— — ———— — — ———— — — ELerard, sade Rosita, du handlar icke ädelt! du som jag älskat, som den ädlaste bland menniskor, du vill förleda mig att vandra en wvilloväg! Everard blickade förvånad på sllickan. — Du älskar då ej? Du är kall och lugn, som is! I Rositas ögon glindrade tårar; en hög rodaad brann på kinden. Hon fattade Everards hand häftigt, nästan krampaktigt. — Bed Gud för den arma, sade hon sakta; för Edgars brud — för Waldemars syster! — och sans lös ejönk bon ned till Everards fötter. — Rosita! ropade han i högsta ångest. Rosita, älskade Rosata, lef för din första, din enda kärlek! Med bleka kinder och tårlösa ögon pekade Rosita på Edgars riog — drog hastigt af Waldemars, gömde den i sin barm och ilade ut. Mr Augustus Burlington. — Kära Victory, skynda dig nu, sade mrs Malvina; — Mary Ann är redan färdig, och lady Rosita sitter der ute och väntar på dig. Se så mitt lilla barn, tig den blå florsklädningen med hvita rulauer: den klär dig så bra. — Söta mamma, jaga mig icke så; jag skyndar så mycket jag förmår. Rosita ursäktar nog. Och nu var Victory färdig, och rätt vacker i sin balkostym med de hvita törnrosorna i de blonda lockarna.