Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1855, sida 1

IRuterdalkBk. Ösversattning från Engelskan. (Forts. fr. föreg. N:r.) — Everard Darville, sade Rosita med ett smärtsulit leende, jag älskar Edgar som dig, min ädle breder; nog för att kunna blifva hans maka! — Och Waldemar? Rosita rodnade djupt. — Men hvarför blef du Edgars brud? Rosna svarade icke. Everard spratt till. — Jag vet; Dolorez sade mig det, stolta ädla Rosital Men om din fader icke stod i skuld hos Edgar? Rosita blef blek som snö. — Om de 20,000 voro betalda? — Om de äro det, så tackar jag Gud och blir min ed trogen. — Du lofvade Waldemar att blifva hans maka. — Men jag var ett barn. För tre månader sedan svor jag att älska Edgar i nöd och lust. — Men du blir olycklig — Waldemar olycklig! — Nej, sade Rosita fromt, den som fyller sin pligt blir aldrig olycklig. Everard såg på henne med undran, smärta och ångest. — Rosita, om Waldemar bad, besvor dig, om jag ber dig?