2 — HMS — ——— — —— —— — Dn älskar honom? Den sextonåriga bleknade. — Jag älskar honom icke, sade hon lugnt, men jag lofvade att blifva hans maka, och en gång skall jag älska honom, ty Edgar är en god och ädel man. Om du, Waldemar de Marigny, glömmer din pligt, så gör icke Rosita det. Lord Adbemars dotter kan ej bryta sin ed. Waldemar såg på henne med beundran och stolthet, blandad med lidelsefull passion. — Min sköna, ljufva Rosita, du har rätt, du är en engel. Farväl och förlåt! hviskade ban; tryckte en glödande kyss på hennes rosiga läppar och ilade bort åt vägen, der en vagn bördes rulla på afstånd. Rosita skyndade upp till slottet i sitt rum; der föll hon ned och gret bittert, med hopknäppta händer och förtvislan i hjertat. Då hon åter steg upp var hon lugn och blek, utan tårar, men ett drag af djup smårta låg i det fordom glada ansigtet. — Rosita, kom! ropade Mary Ann. Mrs Valmy och Victory äro komna, och mejoren och baron de Marigny. Skynda dig! Rosita gick med leendet på läpparna och qval i hjortat. Dolorer. Bröllopsdagen upprann klar och solig. — Slottet Bavigny låg i den rikaste ram af åldriga trän, och en dager af ljus och sommar Jåg deröfyer, öfver den gam