Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1855, sida 2

Waldemar sade ingenting, men en dödlig blekhet öfverslög hans ansigte, en darrning skakade hans läppar. Men han hemtade sig och sade lugnt: — Ett bra och passande parti i alla hänseenden. — Ja, Rosita är nöjd och Edgar och alla äro nöjda. I Augusti skall hon hafva bröllop; jag och Edith Saville blifva brudtärnor. Waldemar såg upp med en underlig blick af smårta, ångest och förtviflan. — Victory, sade han, jag har en bön till er; vill du blifva min maka? Victory rodnade djupt. Waldemar fortfor: — Allt vill jag göra för din lycka! Kan du älska mig? Victory räckte honom sin hand. — Waldemar, sade hon sakta, jag har länge gjort det. Baron de Marigny kysste Victorys hand och sade: — Tack Victory, nu år jag nöjd, nu brusar det icke mer inom mig. För dig vill jag lefva. — Mrs Malvina, major Valmy, sade baron de Morigny till de inträdande begge, Victory vill blifva min brud! — Gud välsigne er barn! sade majoren. Min högsta önskan i lifvet är nu uppfylld. — Min äfven, sade snyftande mrs Malvina; du blir lycklig som baronessa de Marigny, )Victory, och da, ädle Waldemar, du blir lycklig som lord af Glenville, ty Glenville-Castle är Victorys hemgift. Waldemar rodnade djupt; kysste Victorys vackra panna och ilade ut. — Gud välsigne dlg, lilla Victory; jag siolt öfver dig; du har vunnit hvad alla sökte, — lysande, älskvärda baron de Marignys hers-,