Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1855, sida 2

MrS Malvämas sorgdrägt. Majoren Valmy iaträdde, åtföljd af mrs Malvina, Mary Ann och Victory. Mrs Malvina var blifven fet, men såg lika ung ut. En dyrbar klädning af mörkblått siden klädde henne väl; en liten blond mössa med törnrosor passade förträffligt på det blonda båret, som glesnat, men icke grånet. Lord Adhemar kom iof: han var sig lik, ädel och behaglig, som alltid, typen af fransysk artigbet och älskvärdhet. — Sir Everard, mycket välkommen, baron de Marigny, glad att se er, sade mrs Malvina, dä de begge unge männen inträdde. Godafton mr Henry, hur står det till efter jagten? Och nu måste Everard och Waldemar berätta om sin resa, om allt bvad de sett, och mrs Valmy var förtjust och majoren högst intresserad. — Det är då icke så kallt i Sverige? sade mrs Malvina. — Ungefår som här, sade Everard leende. — Ett bref till lady Isabella och ett till major Valmy, sade en lakej, som lemnade 2:ne bref. — Posten kom tidigt i dag, sade lord Adhemar. — Från Edith Saville, sade lady Isabella, hon och Adalbert komma hit i morgon med lady Darvrille och Edgar. — Ack, så roligt! ropade Rosita. Långsamt uppvecklade majoren sitt bref och började läsa. — Gud i himmelen, hvilken olycka! utbrast han. — — Se lord Adhemar, se Malvina, min bror har dött i koleran! — Och hans son?