Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1855, sida 3

Landsorten. HELSINGBORG den 16 November. Fedrelandet berättar, att bätföraren Stephanus Knutsson från Helsingborg på resan till Köpenhamn den 13 dennes un gefär I mil hortom Skovshoved räddat en man som lag i sjön, hallande sig uppe på ett par åror. Den räddade, som befann sig alldeles utmattad, blef straxt efter sin ankomst till Köpenhamn förd till hospitalet. Efter att hafva kommit sig något före förklarade mannen, att han drifvit på årorna ungefär 3 timmar innan bjelpen intraslade. Efter hvad man hört, bestod den förolyckade båtens besättning af fader, son och sonson, af hvilka den frälste är sonen; fader och sonson tillsatte lifvet. De förolyckade skola varit hemma i Landskrona. Något spår efter båten syntes ej. MALMÖ den 15 November. I Tisdags, vid middagstiden, kantrade en bät, lastad med sten, vid yttre ändan af inloppsrännan till härvarande hamn. I båten befunno sig 2:ne bröder, båtkarlarne Erik och Anders Lundström, hvilkas nödrop om hjelp hördes till lotsarnes station å vestra hamnarmen, då mästerlotsen Johannes Johansson, med biträde och med sin vanliga rådignet, kastade sig i lotsbåten och lyckades rädda de nödställde, hvilka utan denna ögonblickliga bjelp säkerligen funnit sin graf så nära deras hem, emedan baten sjönk på 9 fots fatten och den minsta rörelse af båten bade gjort det omöjligt för dem att qvarblifva till lotsbåtans nkomst, alldenstund endast deras hufuden voro synliga öfver vattnet. — År 1852 utfördes en lika vacker handling af samme Jonasson, då ban räddade 2:ne personer, som utanför hamnen sjönko med en hårdt lastad sandbåt. Såsom ett bevis på buru oförskämdt somliga tjenstehjonsvärfvare söka lura en lättrogen allmänhet, anför Malmö Allehanda följande, som i dessa dagar passerat: En der i staden busait kommissionär, som ålven fuskar i det ganska indragtiga värfvareyrket, bade nyligen lyckats fästa en del fulk till tjenster i Danmark. Man hade lofvat att den 26 Oktober låta gratis öfverföra dem till grennriket. Men då det stackars folket väntat här omkring en vecka och användt sina små penningebesparingar, utan att löftet blef uppfylldt, vände de sig tll hr kommissionären med begäran att återfå sina prestsedlar, då de vore bäst belåtna med att slippa de der formånlga tjensterna i Danmark. Detta vägrade emellertid värfvaren bestämdt, likasom han på förnyade föreställningar af flera per soner, nekade att med det ringaste ersätta folket för de onödiga kostnader, han förorsakat desamma. Genom br borgmästarens försorg blefvo 9 af de värfvade intagne på arbetshuset der i staden men hafva sedan blifvit anställde som arbetare vid jernvägen. Då emel