Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1855, sida 2

— Ån jag då, sade Edgar. — Ruterknekt får en brud så skön, att alla afundas honom, hon älskas af alla men älskar blott en enda, och denne enda är icke ruterknekt. Edgar bet sig i läppen och rodnade. — Spaderdam finner aldrig en kung men väl en knekt. Klosverdam blir lycklig utan Kung, den hon icke söker.. Ruterkung vinner en lysande lycka, men skulle vilja gifva allt för att byta denna lycka mot ett kors. — Ån jag då? frågade Rosita. — Ruterdam kastar bort sin egen lycka, går på törnen, och ser blott de rosor hon kastat bort, de blekna alla, blott en doftar ständigt, den pryder en konungs bröst, brinner af purpur, men svider, bränner, förtär konungens hjerta; den är utan törnen, ty törnena sitta vid ruterdams hjerta och sticka så det röda blodet sipprar ut. Rosita blef blek och tankfull. — Hjerterdam blir en rik, en firad dam. Hjerterkung får hon icke, men en annan, som väl icke är kung, men dock stoltare, ädlare än mången kung; hon blir lycklig, ty hon ser icke huru hennes kung älskar en annan, så som han aldrig älskat henne; h in första kärlek trogen, och denna; hjerterdam.