Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1855, sida 1

2 — — M. konungens och det kongl. hofvets sida, och på ett så utmärkande sätt, att jag lemnar åt andra att förklara huru det precis kan stå tillsamman med den proklamerade stränga neutraliteten. Vid det enskilta företräde som general Canrobert hade hos H. M. konungen sistl. Thorsdag, voro äfven kartor framme, och jag torde ej misstaga mig om jag förmodar att den nya kartan öfver Finska viken, som Engelsmän och Fransmän nu efter två års noggranna undersökningar af alla farvatten låtit upprätta, jemväl vid tillfället togs uti noga betraktande. Mellankommer icke fred, hvilket om ej alldeles osannolikt dock är mindre troligt och endast i det fallet kan antagas, att Österrike, understödt af Tyska förbundet, förklarar Ryssland att det uppträder aktift i kriget, såvidt ej czaren går in på de villkor Vestmakterna föreskrifva, i hvilket fall ryska halsstarrigheten väl torde bräckas och gifva efter för nödvändigheten — mellankommer, upprepar jag, ej fred innan nästa vår, så är det klart att, ehvad Sverge deltager i kriget eller icke, Cronstadt och Petersburg blifva de hufvudsakligaste anfallspunkterna, och för Sverges deltagande bör detta göras till oeftergifligt vilkor, så vidt ej vårt lands intressen skola sättas uppenbart å sido. Väl är det ingen eller åtminstone föga sannolikhet att, sedan Ryssarne nu fått två års tid på sig att äfven från landsidan göra Cronstadt ointagligt, denna fästning skall genom en formlig belägring kunna intagas — hvilket jemförelsevis hade 1854 varit en ganska lätt sak. Men ett bombardement är dock äfven nu med grofva 10och 13 tums kastpjeser praktikabelt, såsom Times har visat, samt att på det sättet förstöra flottan och allt hvad som icke är desto säkrare bombsritt. Och sedan ett sådant bombardement utaf Cronstadt föregått, är det visst icke heller med någon oöfvervinneriig svårighet förknippadt, att med en stark slottilj af grundgående mörsarefartyg, kanonslupar och flytande batterier omkringgå Cronstadt-ön på norra sidan, gå Newaströmmen uppföre och bombardera sjelfva Petersburg. Hvilken olycka för Sverge att ett sådant anfall icke utfördes för halftannat år sedan! Hvilken trygghet under trettio till fyratio år, hvilken lättnad i bördorna af ett utsugande försvarsverk, som ändock förblir otillräckligt så länge Ryssland genom en vida öfverlagsen marin har herraväldet i Östersjön, skulle vårt land ej hafva vunnit, om Cronstadt jemte dess etablissementer samt ryska flottan hade blifvit förstörde! Men hvad som icke blef gjordt 1854, bör, om Sverge skall deltaga i kriget, nu ej försummas, och anskönt sådant nu icke kan verkställas hvar ken så lätt eller så sullstandigt som då, så är dock hvad äfven nu efteråt kan göras utaf allt för mycken vigt för att böra underlätas. Ryska flottans förstöring samt äfven Cronstadts, i den mohn det är verkställbart, är och förblir alltid Sverges mest vitala intresse. Revolutioner i det vulkaniska Frankrike och ett krig emellan England och Norra Amerika, kan möjligtvis redan tio eller femton år härefter göra understödet för Sverge af fransyska och engelska flottor i Östersjön omöjligt. Hvilken lycka, hvilken trygghet vore det då icke för oss, om Ryssland stode beröfvadt det anfallsvapen, förutan hvilket det dock icke kan blifva farligt för Sverge, huru stor än dess öfverlägsenhet som landmakt må vara. Det är i möjligheten, ja lattheten för Ryssland, så långe det år en stor sjömakt, att totalt tillintetgöra vår handel, våra hafskommunikationer, och i grund förstöra våra finanser, att bemäktiga sig Gottland och Öland, samt landsätta trupper på Sverges hela kust ända från Haparanda till Ystad, faran för vårt sjelfbestånd finnes. Och en blick på kartan, den jag önskar hvar och en måtte taga framför sig, är tillräcklig att öfvertyga derom. Man talar mycket om att skilja Finland från TOÖFarda cecmåÅlag oran ftanvbtAl mandalinan (i