Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1855, sida 2

0 7 10SVOTOLIIOC ud. Den dramatlska scenen har icke haft under denna tid mer än en större originalpjes, d. ä. en på snart fyra år, som bibehållit sig, neml Jolins Minnesblad, och denna var inlemnad och hvilade, elter hvad det berättas, två år innan den gass. Skulle ej, sedan anslaget vid sista riksdagen erhölls, författare äfven på denna väg kunna framkallas genom premier, så att man finge att välja på? Och hvarföre kunna de öfriga theatrarne utan statsanslag bjuda på en mycket större omvexling af nya pjeser? Männe icke hemligheten blifvit till en del förklarad af frih. Bonde sjelf, uti det yttrande, som han med sin stundom naiva öppenhet fällt till mångfaldiga litteratörer: ÅJa, hvad den dramatiska scenen angår, så förstår jag mig icke derpå; det öfverlemnar jag till min vän Westerstrand. — Denna sjellbekannelse är på sitt sätt älskvärd och anspråkslös, men borde måhända åtsöjas af en annan dygd, den att icke befatta sig med hvad man ej förstår. Eller hvad skulle man väl säga, om t. ex. general Canrobert, under sitt befäl på Krim, när föreskrifter begärdes af honom för armåens dispositioner, hade svarat: min vän, det der förstår jag mig icke på; gå derföre till mina adjutanter (spör min Hofmester — såsom det heter i Holbergs komedi.) Skulle man då genast sagt, att det behöfdes en annan saltherre? För att icke synas söka anledning till obehörigt klander, måste det emellanåt erinras, att den stora skulden är ett faktum, som visar att brist på förvaltningsförmåga finnes hos direktionen, och nu mera än förr, eftersom deficit är jemförelsevis så mycket betydligare. Det är således icke för att framkasta en ogrundad beskyllning, utan för att uppsöka orsaken till ett befintligt ondt, som det är af vigt, att ägna frih. Bondes förvaltning någon granskning. Har då den stora balansen uppkommit af omåttligt eller jemförelsevis högst betydligt stegrade vilkor åt artisterna? Kanhända har frih. Bonde i det fallet varit något mera liberal än sina föregångare, men om man undantager de stora honorarierna åt de förutnämnda lejonen och sednast åt melle Michal, så göra lörhöjningarne i öfrigt sammanraknade icke så särdeles stor summa att detta kunde undergräfva theaterkassan, om neml. theatern i ofrigt kunde lyftas till hvad Gustaf III amnade den: ett tempel åt de svenska sånggudinnorna. Vere det läånet ifrån mig att bestrida baron Bonde gcd vilja att göra hvad ban kan; det är blott förmågan som bestrides och hans sätt att gå forvandt till väga, som anmärkes och som bör läggas i dagen i samma mån som det till en tid öfverskylty af puffarne. Och härvid måste man alltid ihågkomma hvad erfarenheten från fordna tider lärt, att det är den dramatiska scenen, som mest måste uppbära det financiella, emedan arfvoden och dagkostnader der äro mendre. Bland misstag i afseende på förhållandet med skådespelarepersonalen torde i första rummet böra nämnas den s. k. Magasineringen. I at. s. att såsom tillförene hafva en e!evskola, der hugade unga personer kunde vinna inträde och ur hvilken de som verkligen visade anlag kunde framdragas, n inrättning från hvilken fl-ra af våra förnämsta skådespelare och skådespelerskor utgått, bland hvilka må nämnas: Junny Lind, fru Hjortsberg, Emelie Högqvist, Aurora Österberg, m:lle Wideberg, fru Billing (som sedermera förlorade sin röst), herrorne Almlöf, Sallotrom, Roback. Hyckert, Stjernström, m. f., ja, om minnat ej bedrager, afven O. U. Torsslow, och i äldre tider mångsaldiga af scenens ry. tbarheter, bland andra Lars Hjortsberg, har Baron Bonde upplöst denna inrattning och vidtasit dt systemet att från de privata theatrarne engagera en mängd personer, som der vunnit någon framgång, men derlore icke alltid kunna göra sig gallande på den kong! theat.rn — Derigenvom blir emeller tid denna Ssednare belastad med ett antal sujetter, som sallan kunna användas, men andock måste hafva sitt lilla arfvode. Detta har mom kulisserna blifvit kalladt. att den eller den personen blifvit magasinerad. Önskande att ej onödigtvis kasta skugga på någon person, vill jag här ej upprepa nårra namn; men man behölver blott genomgå listan lör att se huru mänza sådana ungdomar fin nas, både inom sångoch tal-scenen. som icke kunna bara upp sg inför publiken i nåson storre rol, men emellertid äro engagerade. Funnes i stället en elevskola, så vore datta undviket; de som förrådde verkliga anlag för scenen kund då småningom framdragas, utan att b tunga kassan, och utan att vara stangda af barmhertighetskänslor för medelmåttor. Är detta omdome strängt, så må det gendrifvas genom sramhällandet af några talanger eller anlag al första ordningen, bildade och utvecklade under Baron Bonde. — a a or —