Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1855, sida 2

kra ers herrlighet, att slagtsaltet erbjöd en anbiick, som är svår att föreställa sig. Det var i ordets egenlligaste bemårkelse betåckt af dåderch sårade. De döde och sårade Turkarne borttranspor!erades redan under natten efter slagtningen. Vi hafva förlorat i döde 362 och i sårade 637 man. Stadens innevånare, hvilka äfven kämpade med mycket mod, förlorade 101 man. Times meddelar underrättelser från en engelsk officer, som deltagit i slagtningen vid Kars, hvilka underrättelser räcka från den 4 till den 10 October och likaledes innehålla närmare motiverade uppgifter öfver de ofantliga förluster Ryssarne lidit. Han skrifver den 5 October: Fienden visar alla symptomer till ett definitivt aftåg, men jag kan icke anse mig öfvertygad derom förr, än jag med säkerhet vet honom vara i Gumri. Tills i går hafva våra soldater, enligt ingångne rapporter, begrafvit 6500 man, och de äro ännu ej färdiga. Ett visst antal trupper användes afdelningsvis under befäl af en officer till detta värf; hvar och en af dessa officerare aflemnar till en brigadgeneral rapport öfver de af dem begrafnes antal; generalen för en förteckning deröfver, så att, om man öfverhufvud kan få erfara sanningen af en Turk, vi hafva något hopp om att komma till densamma. Ofverlöpare och andra från Ryska lagret kommande personer uppgifva Ryssarnes totalförlust i döde och sårade den 29 September till 18,000 man. Bland de döde skola finnas 300 officerare, hvilket ej låter otroligt, alldenstund de ryske officerarne städse kämpade i spetsen för sina trupper. Vi se tusSentals kärror med sårade dagligen lemna ryska lägret; utomdess bortföras åtskilliga, tillfölje af brist på fordon, af menniskor eller på hästar. Äfven artillerigeneralen Baklanow finnes bland de stupades antal, och Murawiew skall vid hans likbegängelse hafva gråtit bitterligen. Ryssarne stormade med beundransvärdt mod batterierne och bröstvärnen, hvilket bevisas genom deras i grafvarne och rundt omkring verken liggande lik. Turkarne slogos mera som djeslar an menniskor, och jag måste tyvärr erkänna, att deras uppförande i flera hänseenden var verkligt sataniskt. Karslis eller invånarne i Kars, ett vackert menniskoslag, hvars tapperhet af gammalt blifvit ett ordspråk, befunno sig städse i det tätaste stridshvimlet, gråhåriga gubbar och skägglösa ynglingar deltogo i slagtningen. Flera bland dem hade insupit ett fruktansvärdt hat mot Ryssarne tillsolje af den behandling, som fordom från dessas sida vederfarits dem, enär man plundrat deras hus, misshandlat deras familjer och hopat all möjlig smälek på dem. Tillfölje häraf var också deras törst efter hämnd icke ringa. En af dem, som nedskjutit en Ryss och såg huru hans blod sramvallde, störtade sig på honom, uppfångade blodet med sina händer, drack det, högg sedan tänderna i liket, skakade det hit och dit, samt slet hela stycken derur. be turkiska trupperna voro lika ursinniga och hafva troligtvis med bajonetten gjort slut på mer än en sårad. Jag gjorde hvad jag kunde för att förebygga dylika fasor, men jag förmådde intet uträtta. Manskapets blod var i uppror, och de läto ej tygla sig. Jag såg flera gå omkring, som upptradt rysshufvuden på sina hajonetter; kort sagdt: skådespelet låter ej beskrifva sig. Ryssarne hade, enligt min uppskattning, 30,000 man i elden, vi endast 7 å 9000; och under största delen af striden på sin höjd 7000. Våra verk hafva, i betraktande af den oupphörliga och häftiga mot dem riktade elden, lidit förunderligt föga. Vi ha nu åter reparerat dem alla, för att vara beredda på ett nytt anfall, som jag emellertid knappt anser för troligt. Vår förlust i döde och sårade belöper sig till 1000 å 1100 man; flere af de sårade hafva sedermera aflidit. Vi hafva förlorat några turkiska officerare, men, märkligt nog, ingen enda engelsk. 4 svårt sårade och I osårad rysk officer samt ungefär 150 så rade och 50 osårade ryska soldater ha tillfångatagits. Våra soldater gåfvo och begärde ingen pardon. Hospitalerna äro öfverfyllda, ty koleran grasserar ty värr ännu i hög grad bland oss, och många dö dagligen deraf. Nästan på alla husen i staden Kars fattas taken, emedan desamma blifvit använda som bränsle; ryssarne å sin sida hafva ödelagt hela trakten och nedbrännt allt. Alla byar äro öfvergilna och husen nedrisna, och då äfven spanmål fattas, så kan man ej inse hvad landets innevånare i nästa år skola taga sig till. — Den 7 Oktober. Ingen vet hvad Omer Pascha har för sig. Jag fruktar, att han ännu j börjat sina operationer, ty annars skulle Murawiew icke våga stanua här. Emellertid kan han måhända också för de sårades skull ej komma någon väg. Han bortsänder dagligen hundradetals kärror med förråder och säradn Ånn