Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1855, sida 1

Edgar bleknade, men skrattade. — Sköna Dolorez, dig skall han äfven straffa, men kom nu. — Jesus Maria, fråls mig, sade den lilta danserskan. — Edgar Darville! sade en sträng röst i dörren, och Everard inträdde; du vanhedrar ditt namn och mitt. Lemna denna flicka! Edgar lydde och for tillbaka, såsom slagen al åskan. — Dolorez Marano, du är en god och ren flicka. Alskar du Edgar. Flickan roduade djupt. — Edgar Derville, attling af en riddarstam hvars sköld är utan flack, du satte den första derpå. Pläna ut den i tid innan fläcken rostar. Tag den unga flickan till din brud. — Aidrig, sade Edgar trotsigt. Evererds sköna ansigte blef blekt af harm. — Dolorez Marano, sade han, min broder vill icke rätta hvad han brutit. En Darville kan ej vanslagtas. Evgar har förolampat dig; jag, Everard D rville, bör försona hans fel. Vill du biifva min maka? Dolorez såg med beundran och barnslig fröjd på den vackre, ädle sir Everard. — Nej, sir Everard Darville, den arma danserskan från Valencia skulle icke passa till