dande deficit kan, särdeles när man dermed n mför den hunger, hvarmed tidningarne eljest luka äfven de obetydligaste saker, lemna nåen bekräftelse åt den allmänna tanken, att aron Bonde hittills haft samtlige tidningarne å sina fem fingrar, från hvilken regel man lock nu får undantaga Svenska Tidningen, nellan hvilken och baronen en ruptur synes lassva inträdt. Hvarföre då denna red:n ej upp: agit ifrågavarande faktum känner jag ej, men örmodar att dertill funnits vissa skäl, kanske efruktan att kompromettera högre intressen, för att tala med den berygtade BergmannSchinkel. Att baron Bonde efter återkomsten från sin sednaste resa återlemnat det der anslaget af hand. och sjöfartsfonden är redan flera gånger omtaladt, men det torde vara i landsorten mindre bekant, att hr Crusenstolpe, som, enligt hvad nyss antyddes. nu åter öfvertagit rolen af claqueur, eller kanske rättare rokgubbe för vissa vederbörande, såväl i Ställningar och Förhållanden? som i Folkrösten, der han öfvertagit den halfofficiella afdelningen, på det amplaste sält gjort friherren rättvisa för den stora ocgennysta, som förmenas ligga i detta återbärande. Andra tycka deremot att sedan pressen en gång hade fått tag i saken, så återstod omöjligt något annat att göra. Det kinkiga var ju egentligen, att ett anslag begärdes och emottoss för en resa, som gällde Paris och en tillämnad längre vistelse der, fastån baronen och hans familj sedan helt oförtänkt återvände derifrån. Det kan synas något segt att uppehålla sig vidare vid detta baron Bondes förmenta reseföretag till fortsättande af sina praktiska studier i handelsvetenskapen. Men suken har ock sin allvarsamma sida inför dem, som äro förtroligare bekanta med tillståndet inom theatern och som känna det vida större behofvet för baron Bonde, att göra praktiska sludier på då gebietet så länge ban är theaterdirektör. Det vore emellertid en orätivisa att frånkänna baron Bonde all förtjenst i denna egenskep, ty till befattningens nödvändiga mysterier måste till en viss grad älven räknas att stå väl med tidningsredaktionerna, och habitugerne på spektaklet hafva också beundrat friherrens klokhet och takt i detta hänseende. Äfven i ett annat afseende bar frih. Bonde visat sig vara en fintlig taktiker, då han nemligen infört den seden, att när biljettförsäljningen på morgonen till en spektakeldag varit klen, skicka ut biljetter och bjuda till höger och venster. Detta är en stor artighet och derjemte ser det långt bättre ut både i salongen och för de spelande när huset är temligen fullt, än om de sednare skola göra sitt bästa för tomma väggarne. Häri ligger någongång förklaringen till det gåtlika deri, att huset varit nästan fullt, vid pjeser, som redan under de förra direktionernas tid ansetts utslitna, och hvilket gifvit anledning till det bekanta ordspråket, att baronen hade en verklig bond-tur med sin förvaltning; man kände icke då de 86,000 rdr:nas skuld. Emellertid kan detta å andra sidan möjligen medföra det obehaget alt de som fått se en sådan pjes en gång gratis icke vidare gå att se densamma för betalning. — Ånnu en förtjenst måste billigtvis tillrknas den närvarande dircktören, neml. att hafva infört vissa förbättringar och förliningar i accessoirerna, såsom att anskaffa en matta på scenen när den skall föreställa salong, att hafva lätit uppsätta flera nya och vackra dekorationer, att hafva visat det elektriska ljuset i Profeten, o. 8. v. Från denna förbättring måste man emellertid för det mesta undantaga kostymerna, hvilka stundom se ut som om de kommit direkte från assistansen. Det vore emellertid intressant nog att veta huruvida verkligen en så stor sparsemhelsanaa varit rådande i utgifterna för denna afdelning, som sjelfva kostymerna synas u!visa. Att förste direktören icke befattar sig med denna detalj ar begripligt, men på tre år synes det dock som om något annat borde åstadkommits än det urgamla, som man i vissa pjeser ständigt ser ånyo framträda, om man icke visste att skraddar räkningar stundom kunna blifva lika dyra när man vill lappa och ändra som för att göra nytt. (Forts.) — Utrikes Nyheter. (