den, har, sedan detsamma ådragit sig en större nppmärksamhet, i följd af vederbörandes underlåtenhet att, så vidt på dem berodde, söka förhindra, det Brattberg måste helt och hållet undandragas lagens arm, poliskammarer ånyo låtit anställa eftersorskningar, hvilka ledt till ytterligare polisförhör i saken; och ha dervid ett par såsom vittnen uppgisne personer, hustru Charlotta Wickman och arbesskarln Johan Andersson, meddalat följande: Hustru Wickman: att bon och mannen natten till den 26 Juni 1853, då mordet skedde, varit liggande uti ett rum i undra våningen af huset N:o 46 i Majoroa, med fönster åt landsvägen, men luckorna tillstängde. Ungefär midt i natten hade makarne Wickman uppvaknst af b ller utifrån vägen, förenadt med jemmerrop af en person. från hvHKGU hon urskiljt de orden: ,skona mitt lif, Brattberg, jag är ju på gatan. omsider hade oväsendet tystnat, dervid bon föreställ: sig att väldsverkarne drasit sig undan; men plöts ligen hade hon ånyo hört en röst utifrån vägen, hvilken så liknat Brattbergs — en person den hon såsom hennes närmaste granne mycket noga kände — att hon inom sig fattat den öfvertygelsen att det icke vore någon annan än Brettberg. Denne hade hon då hört säga: ,Han skall se hvem han stungit hafver: jog har lust att gifva honom några fMera knifhuga, hvarvid en annan röst, den hon icke kände, hörts yttra äfven utifrån vägen: ,låt honom få ligga, han har fått nog. Tilläggende hustru Wickman, att hennes man, som nu vore på sjöresa, men hemväntades till instundande jul, säkerlig n hört detsamma som hon och måhända haft tillfälle att genom åskådning öfver tyga sig att Brattberg vore den person, bon trott sig isenkänna, enär mannen slutligen sprungit upp i öfra vaningen och stållt sig vid ett fönster med utsigt ät vägen. Johan Andersson: att han den ifrågavarande natten kommit från sitt bem, som låg vid Keopmans gata och ernat sig till Kustens fi-kbrygga. Just som han vikit af nämnde gata och hunnit några fa fomnar in på all männa vägen, ungefar till vestra ändan af sjoman Backmans tradgårdsplank, hade ban bemärkt en person barnufvad, stående på vägen, hvilken person se nare befanns vara modellsnickaren Sundqvist Nar A. hade varsnat Sundqvist hade denne varit ensam, men snart hade en mindre karl, den Andersson icke kände, kommande frän det häll, der Brattbergs hus ligger, gått fram till Sundqvist och gifvit honom ett par slamed händerna, hvarefter an annan person, som under tiden kommit från samma håll och hvilken Andersson tydligen igenkändt vara tilltalade Brattberg, antingen att sätta benet för honom eller på annat sått fått Sunaqvi-tombull. Den andre personen hade derefter icke rart Sundqvist, hvoremot Brauberg med slag och shoerkningar under en lång stund misshandlat denne senare, som derunder högt jemrat sig och efter hand förflyttat sig till ungefär stentrumman vid huset n:o 47. Slutligen hade den mindre personen ropat till Brattberg att lemna den misshandlade, enär han skrek så mycket, hvarpa båda gätt ifrån hanom och bezsifvit sig at Brattbergs bostad, men likval icke i gän der. Sundqvist hade nu fatt mycket rådru v, att hav hunnit kräla sig till ungefär midt för handlanden Wimans hus n:o 25, och saledes blott va rit 8 å 10 famnar från Andersson ofvanförmälte plats u anför n.o 26. Brattberg, som Andersson emellertid hört yttra: ,Jag skall fan i mig gifva honom så att han tiger, hade kommit springande efter och upphunnit Sundqvist, hvarefter Brattberg, dels stående lutad, de s liggande på kna, med handen som varit kouten och i hvilken Andersson tydligen sett Bratiberg bafva något, utan att han kunde urskilja hvad det var, farit from och tillbaka ofver mage, bröst och hufvud på den ölyverf UUne med alldeles samma rörelse, som hade han skurit honom. Härunder hade Sundqvist blifvit sulikomligt tyst, hvarefter Brattberg lemnat bon m. En stund senare blef Sundqvist induren i busarvakten. Protokollet häröfver har af poliskammaren insändts till Kongl. Maj:t, der den mördades broder, skomakaregesällen Sundqvist, såsom kändt är, anfört besvär öfver Götha Hofrälts utslag i målet, och har K. Maj t utställt Sundqvists besvär med tillhörande handlinger till förklaring af Brattber. Man kan säledes hysa den förhoppning att Bratt berg icke så snart kommer på fri fot. äfven om genom de omständigheter, hvilka nu förekommit mot honom, ny ransaknins ej, såsom förmodas kan, kommer att hållas, och Brattberg dervid icke blifva i tillfälle att så gäcka åk agaremaktens bemödanden att få ljus i saken, som förut, beklagligen nog, synes hafva lyckats honom.