Utrikes Nyheter. ENGLAND. Den i går omnämnda lord-majorsmiddagen på Guildhall (stadshuset) i London hade i hvarje hänseende den för dessa festligheter ovanliga karakteren af en politisk demonstration. Den åsigten uttalades offentligt att kriget borde kraftigt fullföljas. Denna offentliga förklaring erhöll en ökad betydelse genom orten, der den afgafs, och de personer, som afgåfvo densamma. Redan de sinnebilder, med hvilka salen var smyckad, antydde på festens politiska karakter. Öfver upphöjningen, på hvilken lord-mayorn och de förnämsta gästerna togo plats, befanns en stor allegorisk transparang, på hvilken hufvudfiguren, friheten, pekande på en boktryckarepress, cirilisationens sinnebild, i förening med de, äfven ledesgenon figurer framstälda folkuppfostran och rättvisan, förjagade vidskepelsen och fördomen. Omedelbart bakom lordmayorns plats och under transparangen befunno sig portratterna af sultanen, Omer Pascha, kungen af Sardinien och general de la Marmora. Vid öfra ändan af salen beundrade man 2:ne medaljonger, föreställande drottning Victoria och Fransmännens kejsare, omkring hvilka voro placerade portratterna af de utmärktaste engelska och franska generalerna och amiralerna. Militäriska troser och de allierade nationernas flaggor omgålvo dessa porträtter. Bland de inbjudna gästerna befunno sig franska, sardinska, turkiska och brasilianska gesandterna, samtliga ministrarne, lord John Russel, lord Stanley, general sir John Bourgoyne, flera öfverdomare, några pärer och ett stort antal ansedda underhusmedlemmar af alla par tier. Franska, sardinska och turkiska gesandterna, äfvensom lorderna Palmerston och Panmure (krigsministern) helsades vid deras inträde med lisliga bifallsrop; lord John Russel, som kommit före dem, hade icke att glädja sig af ett lika varmt emottagande. Sedan lord-mayorn, efter sjelfva måltidens slut, föreslagit de brukliga skålarne för drottningen och kungliga familjen, proponerade han en toast för Fransmännens kejsare och kejsarinna. Härpå svarades på franska språket af sfranska gesandten Persigny. Napoleon I hade beklagat — yttrade Persigny bland annat — att han ej varit i stånd att utrota de gamla sördomarne emellan England och Frankrike. Hvilka stora saker, hade han utropat, skulle vi ej då kunnat uträtta tillssmmans. Dessa stora saker utföras nu för verldens lycka och säkerhet. Englands drottning har aflagt ett Se de kongl. propositionerna till Rikets Ständer örande sjöförsvaret af s. d. sjöministern grefve Plaen, och rörande landtförsvaret af chefen för detta dedartement, grefve Gyldenstolpe!