Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1855, sida 1

Rosltas sidensko. — Kära Rosita, sade Victory, då de tre unga slickorna samma afton sutto i en sossa i dessas gemensamma sofrum, hvar är maken till den skon? Rosita berättade, huru Valdemar de Marigny tagit den och icke velat åter emna den. — Söta Rosita, sade lilla Edith Saville, tycker du mycket om baron de Marigny? — Ja mycket, mycket mera än om Edgar och Adalbert. Han är så vacker, och så är han så god och snäll! — Och jag tycker just icke han ser så god ut, inföll Victory; ban såg ut att göra spektakel af folk! — Ja, det gör han, men bara af dem, som äro redikyla på något sätt, sade Edith. — Han är så qvick och så rolig, sade lilla Rosita, och sjunger så bra. — Men Edgar ser bättre ut, sade Victory. — Åh ja, om man tycker om linfargadt hår och ljusblå ögon, och en lång, skranglig figur; då år Edgar vacker. Nej, Everard är vacker, riktigt skön; men baron Waldemar är tusen gånger mer intagande. — Ja, Edit, så tycker jag, Waldemar måste alla tycka om. j