Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1855, sida 1

I comme il faut. I Oxford och Cambridge skulle hen göra uppseende, men rik är han, lilla Mary Ann, och vacker, icke sannt? — Ja, som en grekisk vishetsgud i marmor, sade Mary Ann skrattande. — Ja du, men marmor är en dyrbar sten, och Darville Castle en vacker boning! Den vackra Mary Ann smålog. — Jag finner Valmy cottage långt skönare! — Hum, då du blir gammal, min lilla ros, då finner du vår lilla cottage trång, men hur du vill. . Mig är du nästan oundbärlig. Hvem i Herrans namn skulle göra cakes och biscuits om icke du fanns? Nu skrattade Mary Ann hjertligt. Lilla Victory, sade hon. — Kära du, Victory har egentligen icke sallenhet för annat än att blifva en grande dame; men, stackars Victory, hon är fattig. Såg du hvad master Henry var artig emot henne? Och mrs Malvina gret. — Min Gud, så sensible jag är, yttrade hon; dara jag tanker på lilla Victorys framtid gråter jag! Och åter gret mrs Valmy, så att näsduken hlef våt. (Forts.)