Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1855, sida 1

AA TTDLTETETEE riksdagens början. Detta förhållande är likväl ganska beklagligt, emedan det ger anledning att befara att hr justitieministern lärer ämna att låta all omsorg om lagarnes förbättring under tiden ligga fullkomligt nere. Sedan likväl efter 1840 justitiestatsministern upphörde att vara ledamot af högsta domstolen, d. v. s. högste domare, och sedan en särskild embetsman blifvit ställd till hans biträde, med afseende å vigten af en i flera hänseenden ändrad och förbättrad lagstiftning, borde man med fog föreställa sig att denna afdelning af justitiedepartementet skulle utgöra snart sagt den mest maktpåliggande och den som toge i anspråk den högsta förmågan hos en justitieminister. Om vi icke misstaga oss, har regeringen redan tillkännagifvit sin afsigt att i vissa af de ämnen, deri rikets ständer framställt sådana förslag, hvarå Kongl. Maj:t funnit sig icke kunna meddela sanktion, till nästa ständer aflåta kontrapropositioner; ja vi hafva i detta hänseende flera äfven äldre löften, som ännu icke blifvit uppfyllda, t. ex. rörande ett förslag om utvidgande af testamentsfriheten — för att ej tala om förnyandet af några t. o. m. under första åren af hr grefve Sparres minister afgifna kongl. propositioner (t. ex. med förslag till en fårbåttrad inteckningslag), hvilka endast i anseende till några obetydligare och föga grundade anmärkningar af lagutskottet kommit att af rikets ständer förkastas. Vi hafva derförutan åtskilliga ganska vigtiga äldre förslag från rikets ständer t. ex. rörande rätlegångssdttet i hofrått, hvilket för närvarande är så föråldradt och långsamt; men ehuru dessa speciella förslag bisfvit af regeringen tillbakavisade, torde val ändock sjelfva saken förtjena att icke helt och hållet lemnas åt glömskan. Den som på allvar vill egna sig åt lagförbättringen har vidare uti lagkomiteens och lagberedningens rikhaltiga arbeten en verklig grufva att hemta utor. Den tilltagande mängden af motioner vid riksdagarne, hvilka hänvisas till lagutskottets behandling, bevisar i öfrigt huru stort behof förefinnes af en förtydligad och efter tidsförhållandena mera lämpad lagstiftning. Hvad vore väl då mera i sin ordning an att hr justitieministern åt byråchefen för lagärenden uppdroge att taga kännedom om dessa arbeten i allmänhet, för att sedan med ministern öfverlägga om författandet och föredragningen inför I högsta domstolen af propositioner rörande de vigtigare bland dessa, och på sådant sätt tillvägabringa åtminstone partiella förändringar, då man naturligtvis icke vill höra talas om framläggandet af mera vidtomfattande förslag. Emellertid försummas nu allt detta, och ingenting påtänkes ens förr än en eller annan vecka före riksdagen, hvilket har till följd att äfven de propositioner, som icke kunna undvikas, blifva sent färdiga, ja ofta icke hinna till rikets ständer lörr än riksdagen är nära att slutas och då framkomma i det mest oordnade skick. Så var t. ex. händelsen med den famösa propositionen vid förra riksdagen om ,handelsböcker och handelsräkningar, hvilken, ehuru dess haltlöshet i högsta domstolen så klarligen ådagalades, likväl lyckades att hos rikets ständer genomdrifvas. Vi erinra oss äfven att, i sammanhang med denna fråga, icke mindre än sju särskilda förslag till ändringar i