Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1855, sida 2

Sverige ur en sträng neutralitet utan ett sast beslut, att detta land ej skall lida för att hafva tappert vågat något för en god sak. Begära vi förbund med Sverige, så må detta land bevilja detsamma i den fasta öfvertygelse, att förbundet blir upprigtigt, ömsesidigt bindande och fortfarande i medoch motgång, i nöd och lust, tilldess målet blifvit uppnådt. Om de omedelbara militäriska följderna af ett förbund med Sverige vilja vi här ej orda: deras vigt är tillräckligt uppskattad genom vestmakternas förhoppningar och Rysslands farhågor. Vår fiende är för närvarande väl skyddad genom afståndet och en nästan polarisk vinter. Till följe häraf ser han sig i stånd att öfverlemna försvaret af östersjöprovinserna åt en mindre styrka, understödd af provinsmilisen. Hela divisioner af hans reguliera arm hafva den ena efter den andra marscherat mot södern. Men krigets förhållanden skola bli helt andra, när en stark fiendtlig här opererar vid hans nordliga gränser. Sveriges befolkning, ehuru icke talrik, har de krigiska egenskaperna i högsta grad: dess soldater räknas till de bäste i verlden: dess sjömän äro vana vie farvattnen och vid sådane fartyg, som äro bäst egnade att besegla desamma: dess kanonbåtar äro talrika och väl utrustade. Med begagnande af dessa hjelpmedel kunde vi inom ett år eröfrat vigtiga städer, om ej hela provinser, från fienden, sedan vi förstört det förnämsta bålverket för czarens sjömakt och sett östersjöflottan sjunka i djupet, likasom den, hvilken var Sebastopols stolthet. Men allt detta måste blifva frukterna af ett förbund, som ännu ej är knutet. För att detta måtte ske, påkalla vi allvarligen alla deras uppmärksamhet, hvilka äro intresserade i kriget, antingen de redan aktivt deltaga i detsamma eller ännu ej afkastat neutralitetens bojor. mL oa hän Ad 8 oo fönsaa dan för