Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1855, sida 2

—Lunds Domkapitel fortsar att vara illa ute för skånska Hofrätten. Utom hvad som tilldragit sig i Ebersteinska målet, har Domkapitlet nyligen varit utsatt för följande obehag, som berättas af Öresundsposten sålunda: På en nitälskande pastors anmälan bade Kapitlet företagit sig att inkalla en bonde, som hållit konventiklar. — Bonden, som icke sörstod annat än att han var skyldig ställa sig denna auktoritets kallelse till efterrättelse, mötte äfven på bestamd vag i Konsistorium. — Det skulle vid tillfället gå strängt och högtidligt till, och således uppdrogs det åt Prosten Cedergren att föra ordat, ehuru två Theologie Professorer och en Theol. Doktor voro som ledamöter tillstädes. — Då bonden ville försvara eller förklara hvad han gjort, nedtystades han af ordföranden, med tillkannagisvande att han ej vore kallad att hålla tal utan att höra hvad som sades till hans varning och bestraffning. — En af ledamöterna i Kapitlet som försökte att bereda åt bonden rätt att yttra sig, blef snäst af ordföranden. — Bonden klagade i Hofrätten öfver det som i Kapitlet öfvergått honom, och Hofrätten icke blott ogillade Domkapitlets förfarande, utan tillerkände den klagande rättegångskostnaden och dömde Domkapitlets samtlige ledamöter att gemensamt böta 25 rdr bko. — Gottlands Läns Tidning innehåller söljande märkliga berättelse om ångfartyget Lin: köpings resa till Gottland, dit det nyligen öfverfört en afdelning af första lifgrenadierregementet, som skulle öfvertaga vakthållningen å Enholmen efter en afdelning af ett Westgötharegemente, som med samma fartyg sedermera återfördes derifrån. Sistlidne Söndag, den 28 Okt. på eftermiddagen, hade man här utanför Wisby ett för våra vid sjöfart och navigation vanda blickar egendomligt skådespel. Ett skrufångfartyg. som synbarligen saknade tillräcklig barlast och som tycktes hafva för stor däckslast. kom nemligen vinglande mot kusten. Det var bedröfligt att åse. Som ingen lotsflagg var hissad, gick ingen lots ut, men då det allt närmare kommande ångfartygets kurs, som synbarligen ville gälla Wisby bamn, blef allt för verkehrt och vådlig, kastade sig lotsen i sin båt, rodde ut, och fick lyckligtvis och troligen i sista stund, genom tecken med flaggning anvisa för den ned mot grunden alltmera sackande farkosten den rätta farleden. Ångsartyget var kanal skruf-ångbåten Linköpiag, medförande 75 man af kongl. 1:sta lisgrenadierregementet, bestämda till bevakningstrupp å Enbolmen, under befäl af kapten Segersteen. Truppen var genomvåt och uttröttad af ansträngningar att hålla sig qvar på den omåltligt slingrande farkosten, och skepparen lårer sjelf ha berättat, att han ofta befarade at skorstenen skulle gå öfver bord. Vädret var dock ingalunda häftigt, men det stod gammal sjö. på natten till Thorsdagen afgick samma kanalbåt, sedan den ändtligen här intagit nödig barlast, till Söderköping med den å Enholmen aflösta Westgöthaafdelningen. Ester all anledning blef öfverresan gynnad af det förmånligaste väder, och man har bärstädes bjertligen gladt sig deröfver å fångvårdsstyrelsens vaspar. När man såg den ståtliga hållningen och dugZrigheten både hos den trupp som kom, och hos den som aslgick, så kunde man ej tillbakahälla den anmärkningen, att det var en alldeles för dyrbar last att, helst på denna årstid, med en godtköpstransport sändas öfver hafvet å en rank båt, som tycktes vara byggd för kan len och skärgården, och som för öfrigt i kofferdiväg visade sig mer än lofigt tafatt. Om oredan i fångvårdsstyrelsens skrifvelser om dessa trupptransporter berättas bär ryktesvis märkliga saker, hvilka skulle förtjena att närmare efterböras. De medaljer, som af de sköna konsternas jury blifvit tillerkanda konstnärer, som lemnat bidrag till utställningen i Paris, uppgilvas af korrespondenter från Paris sålunda: Stera hedersmedaljen erhålla följande: Atta målare: Decamp, Horace Vernet, Delacroiz, Ingres, Heim (fransmän); Cornelius (tysk); Landscer (engelsman); Leys (belgier); en arkitkkt: Dauban; en grarör: Henriquet Dupont; fyra bilahuggare: Rudde, Dumont, Duret (sransmän), och Ritschel (tysk). Första medaljen erhålla följande 31 konstnärer: Tyskarne Kaulbach, Knaus, Achenbach; CJ å ve svenskarne Hickert och Kiörboe; norrmannen Tidemand; belgiern Willems; engelsmännen Grant, Leys, Cattermole, Robinson; spanjoren Madrazzo, samt följande fransmän: Meissonier, Cogniet, R. Fleury, H. Flandrin, Couture, Hebert, Schultz, C. Miller, MarCchal, Isabey, Troyon, T. Rousseau, m:lle Rosa Bonheur, Francais, Brascapat och m:me Herblin; gravörerne Forster och Calamata, samt Iltograsen Mouilleron. — Umllandska blad omtala, att fru Jenny Lind Goldschmidt lofvat komma till London, för att biträda vid en konsert till förmån för Nightingal-fonden (sjukhus stistelsen). — Den 27 Okt. uppträdde Jenny Lind på en konsert i Gentve, der hon bland annat sjöng arier ur Bellinis Beatrice di Tenda och ur Mozarts Figaro. En korrespondent från Geneve förmåler, att den nordiska sångardrottningen