Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1855, sida 1

FARICGUYT UTE UJ VTM PVE 1444F7H — — — —— gen till sina diplomatiska ombud redan den 15 Dec. 1854. För att så tidigt kunna expediera en dylik handling, måste naturligtvis kommunikationeri na med Danmark långt förut blifvit öppnade, och man får härvid icke förbise att Rysslands krigsförklaring först utgafs den I November. Anmärkningsvärdt är äfven att det svenska ministerombudet i Petersburg under hela denna vigtiga tid uppehållit sig i Italien och efter sin återkomst först tvenne dagar före aktens underskrifvande af zar Nikolaus, eller den 5 Mars, hade sin första audiens hos honom. Förhållanderna hede under tiden blifvit all mer och mer spända mellan Vestmakterna och Ryssland. Den 28 Mars offentliggjordes Englands och Frankrikes krigsförklaring. Från svenska regeringens sida har man, sedan neutralitetsförklaringen meddelades, ej afhört något vidare, oberaknadt ökade anslags: fordringar till försvarsverket, och som äfven blifvit beviljade. Såsom en flyktig anmärkning kan man likväl äfven här anmärka, atticke blott Gottlands, sutan äfven Carlstens fästning sattes i försvarstillstånd. Af hvad vi nu framställt visar sig i regeringens handlingssätt, n. b. såsom det framstått inför allmänheten, någonting, minst sagdt, oklart och otydligt, aldra helst som reg:n genom sin oförklarliga tystnad gaf sig sjelf till spillo åt alla möjliga suppositioner och tvifvelsmål. Den mest outredda frågan var och förblet dock huruvida regeringen under alla omständigheter ämnade iakttaga sin neutrala ställning, än mera huruvida den i sitt innersta sympathiserade med Ryssland eller med Vestmakterna. Landet, som drogs åt de sednare, trodde sig, vid betraktandet af ministeren i sin helI het, hafva stora anledningar att misstänka det fö ra, och det desto heldre, som den delen a pressen, hvilken företrädesvis anses representera regeringen, gång efter annan lofprisade I Rysslands vapenstyrka på bekostnad af Vest makternas. Vi anse det vara för Norge och Sverge,yttrades det bland annat der, alldeles likgiltigt att veta hvad Vestmakterna vilja i afseende på krigets mål. Det är icke vanligt att i krig vilJan bestämmer utgången. Förmågan är en an: nan faktor, sam icke får uteslutas ur räkningen. Det må vara antagligt att Vestmakterna skulle vilja köra Ryssland tillbaka från sina nuvarande gränsor. Men deraf följer icke att detta kan ske, o. s. v.Var det nu verkligen likgiltigt för Sverge att veta till hvilket mål Vestmakterna ville föra kriget? Denna fråga bör nu bäst kunna besvaras. Sålunda blef i alla fall dock detta det ståsende stridsämnet inom pressen. Regeringen förblef i alla afseenden passiv; ingen visste hvarken hvad den tänkte eller ville. Under sådana förhållanden förgick omkring ett och ett halft år, då sjette delen af BergmanSchinkels arbete utkom. Man läste och förvånades. Sådana förbindelser sunnos också der ingång. na af Carl Johan, som åtminstone för den när varande dynastien syntes göra Sverge till ett vasallrike under Ryssland; man påminner sig att han deri hade lofvat att altid förblifva Rysslands upprigtigaste stöd, att uppfostra sin son i samma anda, att Sverge skulle blifva zarens trognaste bundsförvandt, att dess vapen, dess röst, dess välönskningar alltid skulle tillhöra honom o. s. v. Iaandet var på en gång nu äfven berättigadt att anse detta arbete, aldrahelst då man kände dess härkomst och betänkte den tidpunkt, hvarunder det utkom, såsom nyckeln till vår närvarande polltik och neutralitet. G — urnmärksamhet den lilla flickans alla rärelser