Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1855, sida 1

vr, 14 min 7 44—7 -74 G6 10 ÖU I 22 — ten——— förvecklingarne. Frankrike och England uppträdde, under det att deras flottor närmada sig Dardanellerna, såsom kompromissarier. Den 26 Juni utfärdade czar Nikolaus sitt första rygtbara manifest, rörande furstendömenas besättande med ryska trupper. Fredsbrottet var dermed :egentligen gjordt. Den 4 Oktober följde Turkiets krigsförklaring. Frankrike drog sig dervid tillbaka. Österrike tillkännagaf sitt beslut att hålla kriget inom de trångaste gränsor. England lofvade hjelp till sjös. Emellertid inlupo de allierades flottor i Bosphoren. Ryssland protesterade. Natten till den 24 Oktober bemäktigade sig Turkarne Kalafat. Den I! November forklarade Ryssland Turkiet krig. Den 2 och 3 gingo Turkarne på fem punkter öfver Donau, hvarvid Ryssarne ledo sitt första nederlag. Den 31 Nov. anföllo Ryssarne — i strid mot fredliga försäkringar till Vestmakterna — den turkiska flottan vid Sinope och förstörde den. Engelska och Franska flottorna inlupo derefter i Svarta hafvet, icke likväl för att omedelbart inkasta sig i kriget, utan för att upprätthålla freden på hafvet. Det var vid rygtet om dessa tilldragelser, eller i slutet af December, som Sveriges då församlade riksständer emottogo konungens uppdrag att bilda ett hemligt utskott. Uppdraget gjorde ett stort uppseende och föranledde rygten af hvarjehanda slag. Visserligen befarade redan ganska många ett vidtutseende Europeiskt krig, men knappt nog hade ännu någon vågat uttala det. Tillsättandet af ett hemligt utskott slog också mängden icke med så liten förvåning. Förstörelsen vid Sinope framkallade inom hela Europa en djup harm. Napoleon förklarade, att det i de orientaliska angelägenheterna gafs för honom endast en väg, hederns, och att han skulle vandra den, äfven utan allierade. Samtidigt dermed inträdde Palmerston i den engelska ministeren, såsom inrikes minister. Emellertid sammanträdde hos oss det hemliga utskottet. Rygtena växte i vidunder liga proportioner. An talade man om Sverges anslutande till Ryssland, än till Vestmakterna, än om intagandet af en neutral aställning. Man ville bland annat veta att general Löwenhjelm utdelat varningsordres till Westgöthadahls regimente att hålla sig marschsard gt. Ingen visste hvad det gällde Regeringen begärde ett anslag till rikets försvar af 589.814 rdr. Det beviljades af ständerna. Hela den fria svenska pressen manade regeringen att upplysa nationen om förvecklingarnes verkliga beskassenhet. Det ville tyckas att landet egde någon råtighet att fordra det. Slutligen anlände i någon tidning från Ber lin en, som det förmodades, trovärdig uppgilt om den svenska neutralitetsförklaringens beskaffenhet. Notisen mottogs af landet i allmänhet med bifall, ehuru man ansåg det oförklarligt nog att först på denna väg få del af en så vigtig handling. Regeringen förblef i ke destomindre tygat. Times, Indep. Belge och Morning Post meddelade nu ytterligare upplysningar. I Posttidningen förekom en artikel vid denna tid, som upphöjde Rysslands välde till skyarne. Den fria pressen yrkade enstamn.igt att få kännedom om regeringens tänkesätt. Slutligen, i slutet af Januari månad, framkom Postti ningen med neutralitetsförklaringens hufvudsakliza innehål, men utan uppgift af dag och dato. Tidningspressen emottog den, icke destomindre aktningsfullt. Det var allt som kunde begäras. Situationen var för ny. Emellertid visste man ännu icke huruvida förkla ringen blifvit antagen af de främmande makterna eller icke. Men älven i detta fall meddelade den utlandska tidningspressen gång efter annan gynnsamma underrättelser och vid förnyad opposition delgaf slutligen Kongl. Maj:t den 13 Mars Rikets Ständer de främmande makternas svar. Man fann då att den svenska regeringen, jemte den danska, assändt neutralitetsförklarin