Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1855, sida 1

behagliga gants suedois som pariserdamerna älska. — Ack lady Isabelle, vore jag nu åter från Norden och finge lägga handskarne för edra fötter, och kyssa er hand, och — — och tacka er för er godhet emot mig under dessa sköna 14 dagar som ilat bort. Hans öga glänste af en fuktig glans då han fattade lady Isabelles hand och haftigt kysste den. Lady Isabelle såg upp från sina rosor, och då blicken mötte den 20 årige unge mannens mörka ögon, målade sig sköna rosensarger på hennes kind Hon steg upp, gick till fönstret der flickan satt, och såg ut. — De dröja långe våra kära gäster, och Adhemar dröj:r äfven på jagten; han lofvade att vara hemma klockan 6. — Men klockan är blott half sex, sade lilla Rosita, se på tornuret, mamma. — Ack der kommer en vagn, det är lady Darville, och der kommer pappa och hon ilade hastigt ut ned på gården uwll sin far. Baron Waldemar satt tyst, tankfull orör ia, och lekte mekaniskt med ett par hvita törn rosor som lågo på bågen. — Se der kommer major och Mrs. Valmy, sade lady Isabelle och ville gå ned.