Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1855, sida 1

—77— — — — de stor brist på furage. Ryssarne sades vän I ta förstärkningar från Gumri. I deras läget vid Kars-Schal anställde koleran stora härjnin gar. Alven i Kars hade denna sarsot yppa sig d. 26 Sept. Omer Pascha, som, enligt hvad man redan vet, hade sitt högqvarter i Suchum-Kale, koncentrerade sina trupper för ett insall i Georgien. (Gärdagens telegrasdepesch sunderrättar oss att han uppbrutit på vägen dit, påtagligen för att genom denna diversion nödga Ryssarne upphäfva blokaden af Kars och återvanda till försvaret af sina egna landamären. De tunesiska hjelptrupperna, som ursprungligen voro 15,000 man, hade genom koleran och febrar, sviterna af dålig näring och beklädnad, sammansmält till 350 man, hvilken svaga återstod befann sig i Suchum-Kale och Batum. Omer Pascha hade ej mera än 8000 man, men han väntade 18,000 man från Krim och 24,000 från Konstantinopel. ENGLAND. Stridigheterna med Amerika utgöra fortfarande ett ämne för tidningspressens behandling. I ,Times för den 2 sörekommer åter en längre artikel i denna sak. Deri omtalas, att, vid krigets utbrott England af ingen makt erhöll vänskapligare försäkringar än af Amerika. Men snart vände sig bladet, och sympathierna i frihetens land lutade åt Rysslands sida. De engelska värfningsförsöken i Amerika stötte på de mest sientliga tänkesätt. Engelska regeringen bade dock ej förr härom blifvit underrättad, förrän den sökte godtgöra sitt felsteg. Men imellertid hade afven amerikanska regeringen utforskat allmänna tänkesättet och beslutat att draga fördel deraf till förmån för nästa presidentval, 1856. Personer, som värfvat för England eller blott voro misstänkta för att hafva haft någon del i värfningarne, blefvo instämde för domstolarne, och hr Crampton, den populäraste engelska gesandt, som någonsin varit i Washington, öfveröstes med det gröfsta ovett. Vid samma tid uppdrog amerikanska regeringen sin gesandt i London att göra kabinettet i St. James de kraftigaste föreställningar och yrka på inställandet af alla värfningar. Engelska regeringen svarade i den mest försonliga ton, att det man fordrade redan skett och afgaf förklaringar, hvilka fullkomligt tillfredsställde amerikanska sändebudet. Amerikanska regeringen var dock ej så lätt tillfredsstäld och öfversände en depesch, om hvilken , Times säger sig blott vilja yttra, att den var illa egnad återställa det goda förhållandet emellan de begge länderna och ingalunda utgjorde ett passande svar på den beredvillighet, med hvilken engelska regeringen sökt godtgöra ett felsteg, som den helt oskyldigt råkat begå. På denna depesch afgaf engelska regeringen ett hofsamt, men fast och värdigt var och understödde sin diplomati genom att förstärka sin slotta i Westindien. Så stå sakerna för ögonblicket. Efter denna framställning af sakförhållandet vädjar Times till den bättre, upplysta och rätttänkande delen af amerikanska folket och hemställer till dess bepröfvande om det är önskligt, att vänskapen emellan de begge länderna och en för dem båda välgörande handels intressen hotas blott på det ett politiskt parti måtte kunna fånga en vindfläkt af popularitet och förstora sitt inflytande på valen nästa år. Ungefär på lika sätt yttrar sig äfven ,Morning Post i samma fråga. I tyska tidningar meddelas följande, för engelska gesandten Crampton något komprometterande bidrag till meranämnde värfningshistoria. En engelsk värfvare, Henrik Herz (hvars namn synes förråda dess egares tyska ursprung), har vid med honom anstäldt förhör förklarat, att han, då han talade med gesandten Cramp — Hon är en engel, sade majoren lugnt.