Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1855, sida 2

sen af Koricosz. Hvarken Turkarne, eller de med Turkarne allierade vestmakterne skola någonsin se sig i stånd att bjelpa den unge prinsen till bestigandet af sina fäders thron. Måhända skall dock ryska regeringen visa sig böjd att gifva den hemlöse prinsen en lifränta. Den i denna artikel betecknade interessanta personligheten bar under de trenne senaste månaderna bott i Berlin vid Behrenstrasse. På hans dörr fanns ett kungligt vapen, hvari Peins af Armenien prunkade med stora gyllene bokstäver. Den föregifne prinsen u märkte sig genom en mycket sia toilette, och en stor ordensstjerna af silfver med ett rödt, emaljeradt kors strålade på hans bröst; han gick i allmänhet med guldsporrar och en tung ridpiska med guldbeslog, och han tyckte i synnerbet mycket om fruntimmerssällskap. Han lefde visserligen mycket tyst och anspråkslöst, men han freqventerade alla möjliga gesandtskaper i Berlin och korresponderade flitigt med sin föregifne slygeladjutant Achmur Chan, som än uppehöll sig i Hossard, än i halien. Sina vänner visade han beredvilligt sitt porträtt. som blifvit lithograferadt i Paris, och hvorpå ban var afbildad med ett bredt ordensband och en stor ordeusstjerna samt den anspråkslösa underskristen: LGon, princr dArmen ie defenseur de V Eglise d Orient. Prinsen hade i synnerhet i London spelst en betydande rol, och var ofta föremål för korrespondenserna från denna verldsstad. I London uppträdde han såsom de kaukasiske furstarnes representant, för att tillbjuda engelska regeringen en offoch desensis-allians emot Ryssland under nuvarande krig. Han utfärdade äfven i nästan alla engelska tidningar mycket energiska proklamationer emot Ryssland och beskylde deruti med stor djerthet ryska kejsarehuset för alt icke blott hafva be; röfvat honom hans konungarike Armenien, utan ock