Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1855, sida 2

P endast gagneligt för — Ryssland. Dagens post. Den åsigten börjar vinna insteg hos en del af den utländska tidningspressen, att de allierades krigsoperationer i stort för detta året äro slutade på Krim. Armen skulle gå i vinterqvarter och man skulle inskränka sig till att beskjuta norra fåstena med pjeser aflångtskotthåll. Denna åsigt grundar sig hufvudsakligast derpå att årstiden är för långt framskriden för att tillåta några operationer, som skulle taga en längre tid i anspråk, samt vidare på den omständigheten, att de allierade, då de sjelfva funno sig af Ryssarne hotade med en öfverflygling, samma manöver som de halt i sigte emot sina fiender, utrymt sin framskjutna ställning i Belbeks källdal och återgått till bergsryggen emellan denna dal och Baidardalen. Ett faktum, som är egnadt att gifva ytterligare stöd åt denna åsigt, är att general dAllonville på den stora rekognoscering, som han, enligt en telegrafdepesch, den 27 Oktober företagit från Eupatoria, stölt på så starka ryska förskansningar och äfven andra hinder, att han återvändt utan att uträtta något. Det är likväl mycket ovisst, om denna åsigt är riktig. Man kan icke veta, om de allierade ej skola åter snart börja sina operationer, eller om ej marskalk Pelissier förbereder utförandet af någon djerf plan, hvars resultater skulle blifva af stort inflytande på krigets gång. Detta bör dock snart visa sig, ty snart är vintern inne, då ett fälttåg i öppna fältet ej gerna kan komma i fråga. För att återkomma till ryktet om Krims tillämnade utrymmande af Ryssarne, så har berättats att generalerna Benkendorff och Stackelberg, som afgått till armn på Krim, medförde kejsarens bemyndigande för Gortschakoff att, om han så funne nödigt, utrymma Krim. Nu synes förhållandet vara att dessa begge generaler icke kommit till Krim i något specielt ärende från czaren, utan på uttrycklig begäran af Gortschakoff, som har brist på generaler och åt dem bestämt 2:ne vigtiga befäl i sin armå. Fredsrykten cirkulera fortfarande, men de blifva nästan lika snart vederlagda som de uppstå. Så t. ex. försäkrar LIndep. belges ofta väl underrättade Wienerkorrespondent, på grund af de upplysningar han personligen varit i tillfälle att inhemta, att uppgiften i Constitutionel det Ryssland skulle yttrat den önskan att, genom Österrikes och Preussens bemedling, inleda nya sredsunderhandlingar, saknar all grund. Äfven nästan alla tyska tidningar, Neue Pr. Zeit. i spetsen, bestrida att Ryssland genom kabinetterna i Berlin och Wien gjort vestmakterna några fredsförslag. På samma sätt tror man sig finna besvikna de fredsförhoppningar, som man grundat på några tyska statsmäns närvaro i Paris, enär det numera heter att dessa statsmäns åtgöranden ej röra orientaliska frågan, utan endast grekiska affärerna, ehuru äfven detta påstående blott så till vida lär äga grund som det afser baierska sändebudet Wendtland. I Paris var ock senast den meningen förherrskande, att i vinter ingen fred är att förvänta. Apropos om grekiska affärerna, så meddelar Monitören en korrespondensartikel från Athen, som innehåller ytterst bittra anfall på kung Otto, hvilkas upptagande i Frankrikes officiella tidning berättigar till det antagandet, att denne konung snart torde hafva spelat ut sin rol, derest han ej skyndar sig att göra allvarlig bot och bättring. Engelska tidningarne innehålla utförliga rapporter från general Simpson och amiral Lyons rörande expeditionerna emot Kinburn, Taman, Fanagoria och Temriouch, en liten plats på halsön Taman. Dessa rapporter innehålla stort ingen ting annat, än hvad man redan känner genom franska berättelser. I Simpsons de