Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1855, sida 1

het vi ega om sinnesstämningen i Norge, man här mycket lättare går in på en stor princip på en gång, än man fäster förtroende till en hel förteckning å undantag och specialiteter, hvilkas ömsesidiga inverkan på hvarandra man blott med svårighet kan oöfverskåda. På så sätt har åtminstone vår inre lagstiftning gått tillväga. Sedan den i menniskoåldrar krånglat och bråkat med alla handelsoch handtverksskråns enskilda priviligier, utan möjlighet att komma en tumsbredd framåt, får man plötsligen på ett storthing till stånd en ny lag kodex, genom hvilken på en gång en så godt som fullständig näringssrihet införes. Och detta sätt att gå till väga har verk. ligen burit goda frukter. Det samtidiga upphäfvandet af alla de gamla inskränkningarne har utjemnat de olägenheter, hvilka eljest skulle uppkomma utaf att en enskild medborgareklass vilkor plötsligt förändrades. Vi känna visserligen ej den! svenska nationens åsigter i detta afseende, men allt synes utvisa, att de svenske industriidkarne hafva mindre att frukta af Norges konkurrens än de norske, så att de nog borde kunna finna sig i hvad Norrmannen går in på. Man bör väl ihågkomma att der lagstiftningsmaskineriet (och här är det fråga om tvenne sådana) går så tungt som hos oss, så att hvarje lag blir mycket gammal innan den åter kan förbättras, tjenar det till intet att lappa med allt för små klutar. Vi hafva, i likhet med A.B., en stark öfvertygelse, och äfven allmänheten har väl nu fått en temlig erfarenhet om onyttan af dunkla princip-diskussioner. Men bär är dock en praktisk fråga. Den borde derföre ej hopkrympa till ett mikroskopiskt resultat. Pressen är ej lämplig att granska de enskilda paragrafer och detaljer, som tillhöra kansellierna; men tidningarne kunna uttala sig för en grundsats af praktiskt inflytande. Det är vår tanke att denna bör vara intet annat än: 5förvärsvande af rättighet för hvarje svensk och norsk man att begagna sina industriella kraf er och att afsätta sina produkter i såväl det ena som det andra at de båda förenade rikena. Alltså icke blott fri handel och fri sjöfart, utan äfven frihet att inslytta, bosätta sig och bedrifva näring i hvilket rike som heldst. I sistnämnda hänseende är Norges lagstiftning liberal mot alla utländningar, således äfven mot svenskar. Men det finnes dock inskränkning med afseende på förhyring af utländska matroser. Finnes något skäl att inbegripa Svenskar under denna lag, som naturligtvis förutsätter att utländskt sjöfolk icke skall ha något gagn af de förmåner, som traktater sörvärsvat våra fartyg, och att de ej heller böra användas till landets försvar ? Aftonbladet innehåller en väl tänkt och så