Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1855, sida 1

ånyo fyllas. Är det på förhand gifve: att kansleren skall vara en kunglig prins, så är det ingen nöd, ty då har man två att välja pä. De vidtberömda fäderna kunna då i underdånig hesitation väga mellan representanterna af flottan och af landförsvaret, så vida ej de vigtigare militäriska pligter, som höra till den förra funktionen och som under närvarande tidsomstandigheter troligen blifva ännu mera betydande och absorberande, skulle med ens leda deras val på den sednare, hvars mindre maktpåliggande militära befattning och hvars stilla, åt meditationen bängifna sinnesart torde göra det fredliga värfvet såsom ,vetenskapernas beskyddare för honom mera efterlängtadt och passande, I hvilketdera fallet som helst finge universitetet en högboren kansler, såsom förut, och en kanslerssekreterare — äfvenledes såsom förut, — den ena yde jure oansvarig, liksom den andra oansvarig ,de sacto. Men opinionen vid sjelfva universiteterna är på långt när ej lika bestämd för furstliga kanslerer som långt tillbaka i tiden. Ännu vid det sista valet voro tankarne, om ej rösterna, delade i afseende på lämpligheten att utse en kunglig prins, och vi misstaga oss måhända ej alltför mycket, om vi antaga att det i första rummet var den akademiska senatens ön: skan att inför den regerande monarken, universitetets fordne kansler, frambära en gärd af underdånig vördnad, som då bestämde valets utgång, åtminstone i Upsala. Man kan ej fordra af en prins, som genom sin uppfostran, sin lefnadsställning och den framtid, som för honom öppnar sig, är ställd inom en helt olika samhällssfer, de insigter i vetenskapliga ämnen, den öfverblick öfver bildningselementernas sammanhang, den oaflåtliga uppmärksamhet på kulturens utveckling i allmänhet och specielt inom den bildningsanstalt han har att vårda, — man kan ej med någon rättvisa af en ung man, hvars sinne nödvändigt kommer att riktas åt och hvars tid upptagas af exercis och dylikt, vänta sädana egenskaper, som göra honom passande att styra ett samhälle af granade lärdomsidkare. Ett annat förhållande vore ett oting och en motsägelse etc. Resultatet af A.B:s framställning blir det att kanslars-ambetet borde helt och hållet upphöra och universiteterna ställas direkte under regeringen. Dessa samhällen sköta redan, i många vigtiga punkter, sig sjellva, så t. ex. i ass. å den stora ekonomien, hvilket dock ker på ett sätt, åtminstone hvad Upsala angår, som gjort universitetets ekonomiska förvaltning till en visa i landet. Kanslerns rätt att utnämna akademiadjunkter borde återtagas af regeringen, enär, såsom A.B. rigtigt anmärker, dessa tjenstemän, som hafva offentlig föreläsningsskyldighet och hvarje ögonblick kunna blifva kallsde att träda i de ord. professorernes ställe, väl borde anses lika betydande som kopister och underlöjtnanter, hvilka af H. M. direkte utnämnas. Docentbefattningarne kunde tillsättas af akademiska konsistoriet. Försvinnandet af en instans i besvärsväg bör ej anses såsom någon förlust. — Alltså: bäst att hela ambetet upphör.