Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1855, sida 1

derefter, fick jag veta att fiskare hade fört mig från strandbrädden, der man hade påträffat min vagn plundrad och postiljonen mördad. Tre månader förflöto, innan jag återställdes från mitt sår. — Och man kunne ej upptäcka rånarne? frågade flera personer på samma gång. — De efterspaningar, som då gjordes, medförde intet resultat. Jag hade likväl något hopp, ty ibland de stulna sakerna befanns ett schatull, som innehöll flera juveler, lätta att jsenkänna, ibland andra en kamå liknande den är. Mr Burns visade agraffen, som han hade förvarad i handen. Man lutade sig redan ned för att betrakta den, när miss Fanny gaf till ett anskri: alla ögon vände sig mot det ställe, som hon utvisade med sina blicker: Eduard Launay stödde sig mot väggen, färdig att förlora medvetandet. — Hvad fattas honom? ropades från alla sidor. Mr Burns reste på sig. — Jag kan underrätta er derom . ... — Min far! ... utropade Fanny, under det hon upprörd och med bönfallande händer störtade emot honom. Engelsmannen hejdade sig och mottog henne i sina armar nästan afsvimmad. Men vid