Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1855, sida 2

2 landet och de enskilte. Och denna förvirring f kräfver en lång tid innan den återställes och sakerna återtaga sin jemna naturliga gång. ö Hartill kommer ännu en vigtig omstandighet, nemligen huruvida behofvet i minsta mån påkallar spanmålsförbud, för så vidt detta någonsin kan af något behof påkallas eller råttfardigas. Det har af uppgifter från flera orter, t. ex. Östergöthland, blifvit utrönt, att en stor del af den skeppning, som i höst pågått, bestått af spanmål sedan förlidet års skörd, så mycket påtagligare, som jordbrukarne ännu icke kunnat medhinna att tröska någon våsentlig del af sina förråder, en omständighet, enligt hvad enhvar, som är något bekant med landtmannaförbållanden latteligen inser, i våsentlig mån föranledd deraf, att åkerjordens bearbetning på hösten kräfver allt större krafter, ju mera vår landthushållning stigit, hvilket arbete nu kräfver så mycket längre tid, som tillgången på arbetskrafter blitvit knapp. Häraf följer, att stora förråder ännu måste finnas inne i landet utaf detta års rika gröda, hvilka förråder, om de utkomma i marknaden sedan vintern lagt band på kommunikationerna, böra sänka priserna. Huru varsam man bör vara, innan man lå ter en ögonblicklig förlägenhet förleda sig att tillgripa utomordentliga åtgärder, hvilkas verkningar kännas efter, under långa tider, derpå har förs:n af dessa rader haft en icke gammal, men slående erfarenhet. Under hösten 1851 inträffade en klen årsvext i vissa provinser af Sverge. Det höjdes då bittra rop mot bränvinsbränningen, och förf:n häraf, som då redigerade en större tidning, emottog skrif velser från kända och okända, med upprörande skildringar om den rådande nöden och uppmaningar att uppfordra regeringen vare sig till exporteller bränvinsförbud. Det fordrades en ganska liflig öfvertygelse om alla sådana åtgarders förderflighet, för att ej gilva vika för dessa rop. Men efter någon tid tillströmmade spanmål till de nödställda provinserna och man insåg nu att de höjda nödropen varit ganska öfverilade. På samma sätt inträffade det ock efter exportförbudet 1847, som bar så olyckliga frukter, att det knappt var utfärdadt, förrän det befanns, att stora spanmålsförråder funnos i landet. Såsom en medelvagsätgärd i detta hänseende har mean föreslagit utförseltull å spanmål. Red. af H. T. har redan meddelat en af en ins:e i detta fall uttalad åsigt, dervid vi dock sanmärkte, att en sådan åtgärd ej är utförbar utan Rikets Standers hörande och bifall. Samme ins:e har med anledning deraf till Red:n ingifvit en ny skrifvelse, deri han yrkar, att ärendet är af den vigt, att Rikets Ständer borde för ändamålet sammankallas. Liknande åsigt har ock blifvit uttryckt af en ins:e i Sv. Tidningen, hvilken yrkar att landtmännen skulle ersättas för de härigenom nedtryckta priser, genom en förhöjd införseltull under motsatta förhållanden. Med skal afvisar Sv. Tidn. hela detta förslag såsom olämpligt och uttalar derom följande sunda och rigtiga omdöme: -Oansedt oklokheten att gå tillbaka till ett prohibitivsystem, som, efter att allt för länge hafva utöfvat sitt skadliga inflytande på samhälls-utbildningen, med nöd rätteligen blifvit, åtminstone till någon del, såsom opraktiskt utdömd och förkastad, tro vi derjemte den föreslagna åtgärden icke kunna leda till det närmast åsyftade målet. I första ögonblicket antogo äfven vi, att prisen skulle gå ned så pass mycket, som den åsatta tullsatsen, men sådant skulle ej förhin dra skeppningen, och om behosvet och prisnoteringarna i utlandet komme ytterligare att tilltaga, blefve följden den, att prisen för konsumenten här i landet ställde sig snart åter lika höga som förut. Emot påläggandet af en skyddstull å in kommande säd, om en import deraf någonsir mera blir behöslig, protestera vi dessutom un der alla omständigheter. Håller landtbrukarer den goda dagen till godo, får han väl också någon gång och undantagsvis åtnöja sig mec den onda. I Emellertid anser Sv. Tidn:n det tillkomm regeringen, att låta utröna huru stort qvantun 8 U — epanmål och rotfrukter ännu i landet i verkligI heten finnes, en åtgärd, som utan tvifvel kar anses god, men hvars utförande vi dock ans vara förenadt med stora svårigheter.