a dem 1 GåBen. Med anledning af den dyra tiden. II. på samma gång den dyra tiden varit ämne ör många betraktelser och bittra klagomål, ar dock tanken på exportförbud för spanmål sifvit med en sällspord enighet tillbakavisad f hela den svenska pressen. Vi se häruti stt bevis dels derpå, att sundare statsekononiska begrepp vunnit insteg hos respektive idningsredaktioner, dels derpå att den allnänna meningen i landet icke fattat behofvet s ett sådant förbud, utan att det egentligen ondast kännes hos en del af stådernas befolkning och kanske på sådane trakter af landet, ler sädesproduktionen understiger invånarnes pehof. Det är dock säkert, att det på så satt blir en mycket svag minoritet af landets invånare, som genom exportlörbudet skulle erhålla en dgonblicklig och ändock obetydlig hjelp, hvaremot landet i sin belhet skulle af ett sådant förbud röna de största förluster och mångfaldiga olägenheter, hvilkas verkningar skulle kännas efter, under flera år. Ett exportförbud skulle nemligen med ett slag rubba icke blott spanmålshandeln, utan all handel, emedan det ligger i naturen af all handelsrörelse, att det ena så ingår i det andra, att hammandet af ett enda hjul hämmar hela urverket. En mängd ingångna förbindelser skulle komma att brytas, till många menniskors ruin. Förtroendet till Sverge i den utländska handelsverlden, hvilket vi nu lyckats väl återställa, sedan det så många gånger varit rubbadt, skulle erhålla en ny farlig stöt, från hvilken vi behöfde åratal att åter repa oss. Särskilt skulle den svenska spanmålshandeln, hvilken öppnar så vackra framtidsutsigter för saderneslandet, lida en ofantlig afbräck, om icke för ett och annat år helt och hållet omintetgöras, till följd af utlänningens misstroende och fruktan att med Sverge ingå förbindelser. Man tänke sig blott en aflarsmans ställning vid inträffandet af en dylik rubbning i handelsrörelsen. Här, stter t. ex. en affärsman i London, som gör i spanmål. Han erhåller reqvisitioner från flera håll; han uppgör kontrakter om spanmålsleveranser med regeringen, med bolag, med enskilte, och han gör allt detta derföre att han bar anbud på motsvarande belopp från Sverge. Han mottager följaktligen dessa anbud, remitterar kanske penningar och väntar på att med första lägenhet erhålla sina reqvisitioner fyllda. Under tiden hafva de svenska spanmålshandlanderne, med hvilka engelsmannen afslutat sina öfverenskommelser, gjort uppköp i landet till höga priser, befraktat fartyg, m. m. — Nu slår exportförbudet ner. De svenske köpmännen kunna icke honorera sina förbindelser hvarken till engelsmannen eller till en hel hop af såljarne här hemma. Den engelske köpmannen belägras af sina reqvirenter, regeringen, bolagen och de enskilte, medan desse i sin ordning ansättas af de mindre konsumenterna. Den bristande spanmålen måste till hvad pris som helst anskaffas från andra orter och utomdess böter betalas för ouppfyllda leveranser, o. s. v. Tror nu någon, att en sådan utländsk köpman, som en gång varit utsatt för en så oerhörd förlust, någonsin mer ingår i affärsförbindelser med ett land, hvars ekonomiska lagstiftning hvilar på en så vacklande grund? Helt säkert hvarken han eller någon annan i hans stad och ort, hvaraf följderna sedan tungt återfalla ett annat år, då vi hafva nytt öfverflöd på spanmål. Men icke nog med den förvirring, som uppkommer mellan de omedelbart i spanmålshandeln intresserade. De befraktade fartygen erhålla inga laddningar. Deras uppgjorda turer måste ändras. De varor, de skulle här eller här intaga, sedan spanmåln blifvit lossad, blifva qvarliggande. Ny konflikt mellan dessas köpare och säljare och mellan de sednare och de mindre konsumenterna. De som tala för ett exportförbud för spanmål eller i allmänhet för hvarje brådstörtad förändring i handelslagstiftningen, veta derföre sannerligen icke hvad de göra. De fatta ej huillan HHHB: 63.. mad