Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1855, sida 3

Styckog ds. RkRlåindt allarem. En till sin uppkomst högst enkel tilldragelse, men som lätt kunnat föranleda ganska stora olyckor, timade uti Mänchen den 4 Oktober. En konsert gafs uti kristallpalatset, och konungen jemte hela hofvet voro närvarande. En af konstnärerna, br Kindemann, höll just på att sjunga, då en tunn afplankning af trä och tyg gaf efter vid påtryckningen af en bland de åbörande och gjorde ett oroväckande buller. De som sutto på de främsta galerierne trodde, att en mur rasade, och störtade ögonblickligen upp från sina stolar, skyndande att hinna fram till trappan. Åskådarne på de längre bort belägna platserna visste icke, hvad de skulle tro om denna flykt, hvarföre äfven de började komma i rörelse Vid åsynen af denna oordning trodde de som sutto på de mellersta platserna, att hela byggningen höll på att ramla, och sålunda hastade alla menniskor till utgångarne, qvarlemnande hattar, schawlar o. a. Förgäfves sökte några kallblodiga män lugna de flyende, deras röst bördes icke genom det förfärliga bullret. En förskräcklig menniskomassa trängdes i trapporna, och hade så olyckligt skett att en af trapporna gifvit efter, så hade man fått bevittna en ohjelphg olycka När man slutligen började komma underfund med, att byggningen stod orörlig på sina lätta kolonner, och orkestern åter började spela vågra ackorder, lade sig förskräckelsen. Man började vifta med näsdukarne från alla kanter, från orkestern, gallerierpa, logerna och parterren; och då man såg att konungen helt lugnt hade stannat qvar i sin loge med prinsessan Alexandra jemte prinsen och prinsessan Luitpold, uppstämde man ljudeliga lefverop. Konserten började på nytt, ehuru ett dussin violiner och basvioler blifvit under oredan söndertrampade. Det är svårt att skildra den förskräckelse, som fattade somliga å skådare. Flera af dem slogo sönder fönsterna med händerna och flydde upp på taket, andra sökte kasta sig öfver till de nära iatill byggningen stående träden, och några hoppade ut genom fönstret från en höjd af 20 fot. Naturligtvis blefvo många härigenom skadade ehuru lyckligtvis ingen omkom, icke ens fick något svårare sår. Under hela händelsen rådde en obeskriflig rädsla äfven uti sjelfva staden, dit ryktet genast hade spridt sig, att kristallpalatset hade rasat. Alla, som hade slägtingar och vänner inuti detsamma, skyn dade dit med största brådska, tillika med en ofantlig mängd nyfikna. Det är säkert, att om icke konungen bade haft så mycken kallblodigbet och själsnärvaro, att han stannat qvar i sin loge under hela tiden, hade ovilkorligen stora olyckor inträffat. AA:.. i L—l ——