Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1855, sida 3

i o . Rättegångsoch Polissaker. Uodersökning rörande eldsvådan på Lorentsberg den 20 sist! Okiober, då den vid karusellen belägna paviljong helt och hållet nedbrann, bar tvenne vånger fö revarit i polisen, sednast den l dennes. Vid första rättecåogstillfället tillstädeskommo direktör CabrG jemte dennes tjenstsalk samt bröderne Franz och Axel Kjellblad, biträdde af deras moder, enkan Johanna Kjellblad. Eraren till Lorentsberg, direktör Cabrd, förmälte att han af tjenstesolket blifvit underrättad om eldens utbrott i paviljongen, hvadan han skyndsamt begifvit sig ull stället, då han funnit elden sla ut genom den med glasrutor försedda dörren, hvilka dock sedan någon tid varit söndriga. Da uti huset icke fonnits någon eldstad, men bräder och annat virke, samt ingen med hans vetskap varit der på en månads tid, kunde han icke på annat vis förklara eldens uppkomst, än att någon af okynne eller illvilja anlagt densamma. Til läggande hr Cabre att det nedbrunna huset icke varit brandförsäkradt Af tjenstefolkets berättelser inhemtades, att drängen på stället, Johan Nilsson varit den, som först upptäckt elden, e är ban bemärkt rök uttränga genom rutorna i dörren. Han hade derför gått intill densamma. då han funnit derunder liggande hyfvelspånor antända. För att kunna åtkomma elden, bade han försökt att upprycka dörren, men hvilket likväl icke lyckats, hvadan ban skyndat in till det ötriga husfolket, s.m han underrättade om eldfaran. Ungefär 10 minuter förr än detta inträffade, bade en af pigorna, Maria Jonsson, sett tvenne i svarta rockar och mössor klädda gossar, af hvilka den ene varit större än den andre, leka med hvarandra på karusellen, men i öfrigt hade ingen annan fremmande person, då varit synlig i parken. En sf dessa gossar tyckte hon mycket likna Frans Kjellblad, likväl kunde hon icke bestämdt säga att det varit han. Då husfolket kommit till elden hade de der bemärkt en gosse i skjortärmarne, som då försök till släckning anställts, skrattande frågat, huru elden uppkommit och sedermera yttrat: ,låt strunten brinnal; men hvem denne gosse varit, det kunde ingen upplysa. En af pigorna tillade derjemte att när hon vid tolftiden förehaft mjölkning af kor på en äng, bade hon der-sett tvenne gossar, af hvilka den ene begifvit sig inåt parken, men förklarade tillika, på fråga, att ingendera af dem varit bröderne Kjellblad. Derefter förekommo ynglingarne Frans och Aiel Kjellblad, hvilka, såsom misstänkte att ha kännedom om eldens uppkomst, blifvit kallade för alt i saken höras. Frans berättade, att ban, som är äldst och större ill vexten än brodren, någon tid för sjukdoms skull vistats hos sin moder, som är boendej på Hagaheden. Den ifrågavarande dagen mellan kl. 12 ech 1 vid middagstiden hade han fått böra några personer yttra att elden vore lös, och som han i detsamma bemärkt en stark rök åt Lorentsbergsirakten, hade han strart begitvit sig springande ditåt, tagande kosan direkt öfver ängarne. Under vägen blef han upphunnen af brodren, som sprang förbi honom, så att denne kom förr fram. Då Frans anlände till brandstället, träffade han der br Cabrå jemte dennes tjenstefolk, sysselsatte med eldens släckning. Hvarken han eller brodren hade således kort före densammas utbrott kunnat vara på karusellen eller å den intill liggande ängen. Han visste derföre icke buru elden tillkommit. Axel uppgaf att han, som äfvenledes är boende hos modren, först kl. I till I lemnot den fabrik der han är anställd, sor att begifva sig hem. Under vägen fick ban höra att eldsvåda inträffat å Lorentsberg, hvadan han begifvit sig ditåt. På vägen sprang han förbi brodern. Vid obkomsten till stället, fann han alla tillstädesvarande i fullt arbete med släckningen. Han hade derföre icke kunnat vara Synlig på karusellen eller ängen vid tolstiden. Följaktligen kände han lika litet som brodren anledningen fill eldens uppkomst. För att styrka Axels uppgift företedde enkan Kjell