— 7—7—77 —— snart som denna ömsesidiga ställning ej mer behagar er, är vårt samtal utan ändamål. Vi dessa ord helsade mr Burns på Launay med kall höflighet och återtog vägen till hotellet. I samma ögonblick han inträdde, upplyfte miss Fanny, som på afstånd hade följt hans konversation med den unge fransmannen, hus vudet, för att utforska resultatet deraf på hans anletsdrag, men denna undersökning utföll, utan tvifvel, icke till hennes nöje, ty hon hopknäppte suckande händerna och sänkte åter hufvudet. Mr Burns kastade på henne en blick, full af ett mildt medlidande, och sade till henne halfhögt: — Vänta ännu, mitt barn, allt skall kanske kunna blifva bra. III. Då Launay blifvit ensam, ville han i början springa efter engelsmannen för att fordra sorklaring på de sista orden, som denne riktat emot honom; men han hejdades af fruktan att derigenom för alltid bryta med Fanny. Det som denne man yttrat till honom kunde dess