Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1855, sida 1

direkt inbjudning; men Launay vägrade artigt att emottaga den. Den gamla frun blef deröfver förtretad. . — I sanning, yttrade hon, är er blotta närvaro ibland oss, uti detta ögonblick, en verklig gunst; det är, så vida jag ej bedrager mig, timman för er vanliga promenad med miss Morpeth. Hvem har i dag kunnat bringa oordning uti edra vanor? — Miss Morpeth underrättade mig i går att hon ej ville göra någon promenad denna morgon. — Hon har då ändrat tankar, sade den tjocka damen, ty här ha vi henne återkommande från Blaore med sin oskiljaktige följeslagare mr Burns. Launay uppsteg hastigt. Den unga engelskan anlände verkligen till hotellets port, ridande på en af dessa åsnor med träsadlar, som begagnas till utflykter uti skogen Arire. När hon varseblef Eduard, rodnade hon starkt, hoppade till marken med en halsbrytande hastighet, och inträdde i hotellet utan att vänta på sin följeslagare. Mr Burns blickade förvånad omkring sig, liksom för att finna förklaring till denna förvirring; men vid anblicken af den unge Fransmannen, som höll sig på något afstånd, blek och orörlig, tycktes han begripa allt, och ska