Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1855, sida 2

och Ryssarne; nu ärd de hvarandra Net Odd Fot-Sala, som Fransmännen hålla besatt, ligger blott 9 eng. mil från Baktschiserai. Från general Williams har ingått följande berättelse till engelske utrikesministern om Ryssarnes nederlag vid Kars: Hors den 29 Sept. General Muraview har i dag i gryningen med hufvudmassan af sin arms angripit vår förskansade ställning på höjderna vid Kars och på den gent öfver liggande sidan af floden; striden varade utan ett ögonblicks afbrott i nära 2 timmar, hvarpå senden i största oordning tillbakadrefs med en förlust af 2500 döde och det nästan dubbla antalet af sårade, hvilka fienden till största delen släpade med sig på sin reträtt. Öfver 4000 gevär qvarlemnades på slagtfältet — — —. , Vår förlust utgör cirka 700 man. Denna berättelse, som man väl får anse för fullt tillförlitlig, reducerar något antalet af de vid tillfället stupade Ryssar, hvilka de första ur turkisk källa hämtade underrättelserna anslogo till minst 4000 man. I den förbigångna delen af ofvanstående berättelse omnämner generalen 3:ne engelska officerare och sin sekreterare, hr Churchill, attach vid engelska beskickningen vid persiska bofvet, hvilka utmärkte sig i denna blodiga affär. Den sistnämnde ledde under hela slagtningen elden af ett batteri och tillfogade fienden stor skada. I en uti franska Monitören intagen berättelse från Konstantinopel rörande Turkanes seger vid Kars heter det om dessas anförare: Framgången måste man tillskrifva klokheten i de allmänna anordningar, som gjorts af Vassif Pascha i förening med general Williams, den skicklighet hvarmed ingeniörgeneralen Kollmann utfört sina arbeten och enkannerligen den energi och kallblodighet som visades af Ismail Pascha (förre ungerska generalen Kmety). Dessa generaler befunno sig i första lederna af de bataljoner, som förjagade Ryssarne ur de för ett ögonblick af dem besatta positioner. — — — Midt under segerfröjden, heter det vidare, skulle det vara orättvist att förbigå Zarif Mustafa Pascha. Det var han, som i fjol efter slagtningen vid Vely-Keny förde Turkiska armån tillbaka till Kars och hans försigtiga åtgörande att der samla förråder, har förlängt ett försvar, som påtryckts ett ärosullt insegel genom segern den 29 Sept. Alla berättelser stämma deri öfverens, att man i första rummet har att tacka general Kmety för meranämnde seger. ENGLAND. Times tar åter mycket skarpt itu med de italienska angelägenheterna. Först segnar den sin uppmärksamhet åt stridigheterna emellan Sardinien och Toskana och skrifsver dessa på österrikiska kabinettets och — den i Florens ackrediterade engelske gesandtens, lord Normanbys räkning. Denne herre skulle nemligen i denna sak helt och hållet hafva ställt sig på Österrikes sida. Times yrkar, att han härför måtte affordras räkenskap. Sedan kommer ordningen till banditkungen i Neapel. Times påstår — och dess påstäående synes från annat håll finna bekräftelse — att polisministern Mazza, som neapolitanska regei ringen måst afsätta för den skymf som han tillfogat engelske legationssekreteraren Fagan, åter fått ledningen af polisen i sina händer och för den efter samma principer. Afven här tror sig Times spåra österrikiska inflytandet och fordrar, att, ifall saken förhåller sig som nyss omförmälts, en brittisk flotta skickas till Neapel för utkräfvandet af upprättelse, äfven om derigenom skulle riskeras, att det starka missnöjet i Bombas begge riken då skulle gifva sig luft och en allmän resning uppstå. Den ministerielle Globe låter deremot förstå, att om än tjenliga medel kunna komma att användas emot Neapolitanska regeringen för att förmå den till en resonligare politik emot vestmakterna, så kan en inblandning i dess inre politik aldrig komma i fråga. En fråga, som ännu i högre grad än den italienska tager engelska pressens uppmärksamhet i anspråk, är den amerikanska. Vi nämnde i går att engelska eskadern i amerikanska farvattnen förstärkes i afsigt att skydda Cuba mot nya anfall af amerikanska sribytare. Detta var dock ett misstag. Det är icke Cuba det nu gäller, utan, såsom man till sin stora förvåning läser i -Times — Irland. Såsom man vet, lefva i Förenta staterna en mängd utvandrade eller missnöjda Irlandare. Det är dessa, som, enligt hvad nyssnämnde tidning vill hafva erfarit, i flera hamnar utrusta fartyg för ett tåg till Irland. Att detta kan passera i ett land, som befinner sig i fred med England, sky!!er Times på oförmågan hos amerikanska regeringen att låta respektera landets lagar. England vill, resonnerar Times, ingenting hellre än lefva i fred med en nation, med hvilken den är förenad genom de starkaste blodsband och så många gemensamma intsessen, men, till sitt eget värn, skall det se sig