Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1855, sida 1

för den skald, som skulle vilja göra en beskrifning på ett jordiskt paradis: infattad uti en ram af berg och skogar, sträcker sig dalen nedom staden, helt och hållet schatterad med blommor, som uppspira ur den af varma källor öfverflödande jordmånen, och likna ett stycke brokigt sammet, som man upprullat i solen. Dalens ringa utsträckning forlanar den ännu mera skönhet, ögat omfattar alla dess behag, och örat uppsångar på en gång alla dess sorlande välljud. Med ett erd, det fattas denna vrå af jorden, som ligger dold mellan ofantliga bergpass, ingenting hvarken aftäckhet, storhet eller liflighet. Man skulle kunna säga, att Gud har funnit behag uti att på detta trånga ställe sammanföra allt, som han eljest blott här och der brukar utströ. Den lilla dalen liknar en dyrbar blomstervas, i hvilken de skönaste rosor från skiljda delar af verlden samlats att dofta för orientens sultaninna. Badenviller är, som dess namn antyder, en badort. Sjelfva Romarne hade der fordom bad, hvilkas storartade ruiner man ännu visar de resande. I våra dagar är det der som lättingar af medelklassen sammanträffa, hvilka af sparsamhet, eller en viss borgerlig blygsamhet, frukta det lysande lifvet i Baden. Man träffar der några Schweitzare rökande bredvid sina fruntimmer som knyppla, tystlåtna Ba