Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1855, sida 1

hus hade för de unga männen blifvit liksom en lejonkula; de hade sett tre bland dem intrada, som ej mera kommit derifrån: fördenskull aflagsnade de sig med sasa. Madame Perscof gjorde sig mycket besvar med allt visa sig på thsuperna och i balsalongerna, att under det bon talade om sin tarfar borgmastaren, men ingen presenterade sig hos henne. Slutligen inseende omöjligheten af att på ett passande sätt bortgifta Clemence i Mäblhausen, beslöt hon att försöka det på annor ott, och förde henne till baden i Badenviller: hon befann sig der redan sedan sex veckor. Sedan hon hälsat al.a badgästerna vid deras namn, och frågat hvar och en om deras rheumatismer eller deras föräldrar, lät madame Perscof sin dotter sätta sig, och konversationen, ett ögonblick hejdad af hennes ankomst, återtog sitt lopp. — Jag tycker verkligen, sade en tjock, dam, som knappast rymdes på tre stolar, att det är någonting mycket besynnerligt uti denna miss Morpehts uppförande. Att komma hit alldeles ens m, blott med ett guvernant? Hvad skall man säga derom? (Forts.)