Iandsorten. NORRKÖPING den 27 Oktober. Förliden gårdag hithom en öppen Estländsk båt från Dagö, medförande i last några säckar råg och humle samt i skeppsproviant ,en kaka bröd, några lökar och två små kärl med vattenk. Besättningen, trenne mån, aro troligen fiskare; deras språk lärer icke vara hvarkon ryska eller finska, utan lettiska. Afsigten med deras hitfärd uti den bräckliga farkosten är, att i varubyte erhålla salt, hvilken transaktion af ett härvarande handelshus på ett för de fattige fiskrarne förmånligt sätt besörjes. Ett ohyggligt mord lärer i dessa dagar, enligt oss meddelad muntlig berättelse, den vi ej ega något skäl att misstro, blifvit begånget i Mjölby nära Skeninge. En tjenstflicka på Mjölby gästgifvaregård, harmsen att vid nu varande tjenstehjonsflyttning nödgas lemna sin plats, hade begifvit sig till den person, en ung qvinna, som skulle bli hennes efterträderska på gästgifvaregården, och ställt sig så in med henne, att hennes biträde vid dess husliga göromål med nöje mottogs. Till dessa hörde äfven kreaturens mjölkning och hemföring em aftnarne från marken. Detta tillfälle begagnade mörderskan, för att locka sin intet onat anande kamrat till ett ensamt ställe, der hon med en sten tillfogade henne bakifrån ett så våldsamt slag i hufvudet, att bon sanslös störtade till marken, hvarefter hon bar bennes kropp, den hon dock aftog flera af de päbafvande klädesplaggen, till en bergskrefva, der hon nedlade den och öfverhöljde densamma med granrisruskor och ofantliga stenar, till hvilkas framforslande hennes egna krafter knappt kunna anses tillräckliga. Hon larer också bekänt, att en fremmande karl, som framkommit ur skogen, men den hon ej kände, varit henne behjelplig. När fjerdingsmannen ankom för att gripa henne, sökte hon beröfva sig sjelf lifvet genom att kasta sig i en förbiflytande qvarnbäck. ur hvilken hon dock åter upptogs vid lif och affördes till Linköbings cellsängelse, der hon asdidar ronsakniaog. bes pHiiii —