Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1855, sida 1

Det var en gräkall och ruskig natt likasom alla Novembernatter äro under Bretagnees himmel. Brest hvilade ännu, och man hörde uti dess hamn, på en fransk mils längd ej annat än brakandet af de ofantliga kabeltågen, hvilka qvarhöllo fartygen, de från halvet kommande vindstotarnes rytande uti de öde magasinerna, samt vakternas afmätta steg. Långt ifrån, på venstra stranden, syntes slaffängelsets ensamma byggnad upplyst midt ibland de svarta massor, som omgalvo det. En af dess salar lyste emellertid med ett dunklare sken och syntes något otydligare uti natten: det var galerslafvarnes sjukrum. Vid ena fönstret uti denna sjuksal stod en ung man, som bar marinläkarnes uniform, stödd med pannan emot jerngallren och försankt uti en dyster tankfullhet. Sedan han en lång stund förblif