Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1855, sida 1

vit uti samma ställning, förslyttade han ögonen på ett papper betackt med raderingar, som han höll uti handen, likasom han sökt att der sammanföra helheten af sina tankar, och han satte sig att läsa helt lågt: — .. Hvartill tjenar lifvet utan lycka, och huru ernå lycka utan rikedom? rikedom! Det är då den, som bör utgöra vårt syftemål; och hvad medlen att förvärfva den vidkommer, äro inga andra dåliga än de som misslyckas. Blif rik, straxt! allt beror derpå! begå en låg handling och blif rik, det är blott en dags svaghet som återstoden af vårt lif skall komma oss att glömma: begå ett brott och blif rik; brottet blir till intet när man ej kan bevisa det ; och hvad samvetsförebråelserna beträffar, i händelse de skulle finnas, plåga de mer än behofvet? hvilken af de båda gör sömnlösheten bittrast, det ej tillfredsställda begäret eller ångern? I alla fall, jag är ej säker på de qval, som komma från ett uppskakadt samvete, men jag är viss på dem, som alstras af nöden. Förnultsläran föreskrifver mig då att göra allt för att upphöra att vara behöfvandel... — Den fattige lefver icke: att lefva, det vill säga att kunna bestämma öfver sin tillvaro: och den fattige kan det icke. I sjelfva verket, hvad frihet eger han, om ej den att dö af hunger? Jag har lefvat tjugusju år, jag äl