Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1855, sida 1

—— —— ————— — Hvad mig beträffar, fru grefvinna, är mitt parti taget. Jag vill ej nödga min son att lefva tillsammans med en far, hvars åsyn inger honom fasa. Jag har i dag sagt honom ett evigt farväl. Enslighet är bättre för honom än min närvaro: om han dör i sin enslighet, skall han åtminstone förlåta denne far, hvars hjerta fjerran från honom klappade endast för hans sällhet. Olympe hörde icke mer: äfven hennes parti var taget. Hon ringde och befallde en schal och hatt. Hon påtog dem brådskande, i det hon sade: — Tack, herr doktor, för hvad ni berättat mig! Hon störtade ut, och ett ögonblick derefter hördes bullret af slottsporten, som öppnades och stängdes efter henne. — Ahl! sade doktorn, som nu andades fritt ut; — jag har segrat, men segern var dyrköpt! Hvad hon måtte älska honom! . . Se så, min käre Louis! nu skulle du vara en äkta tjurskalle, om du kunde motstå henne! . Min roll, fortfor han, i det han lemnade rummet, — min roll är utspelad; jag kan nu draga mig tillbaka .. Det är visst sannt, tillade han vemodigt efter ett ögonblicks tystnad, — jag skulle gerna velat lefva, för att se mina barnbarn . . Bah! Louis blir rik och lycklig. Hvad önskar jag mer?