Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 oktober 1855, sida 2

Korrespondens. Stockholm d. 23 Oktober 1855. Under väntan på vidare nyheter srån krigstheatern undsagnas allmanheten nu dagligen med bidrag till kon. Carl Johans historia, i form af kommentarier öfver den rygtbara 5jsette delen. UHvar man känner att härmed menas sjette delen af de Bergman-Schinkelska Minnena, eller de historiska Memoirerna efter högstsalig konungens egen diktering jemte de papper, hvilka öfverste Bergman-Schinkel till stor del af honom erhållit. betta arbete recenseras nu i Aftonbladet af två författare, hvilka underhålla en kors-eld mot marskalk Bernadotte, som icke väl hann sätta foten på svensk botten, såsom svensk thronföljare, innan han uppgjort planen att förbinda sig med Ryssland och dymedelst söka störta Napoleon, hvilket ock sedermera utfördes genom den s. k. 1812 års politik. Härunder framkomma nu äfven i ljuset en mängd bidrag till Carl Johans karakteristik och historia i öfrigt, hvilket allt läses med största begärlighet och erinrar om Tegnrs bekanta uttryck: Och kungar måste äfven svara på häfdernas Allshärjarting. Det påstås, att ifrågavarande sjette del, till följd af det uppseende den här väckt, redan skall vara öfversatt för tyska och fransyska förläggares räkning. Ayropos af Tegner, så förekom just i en uppsats uti Aftonbladet för i går, i samman hang med en af de nyssnämnda artiklarne om Minnena, ett poem, som den store skalden skref kort efter den heliga alliansens bildande och under det reaktionen i Europa efter Napoleons fall befann sig i sitt första stadium af yrvakenhet efter segren. Detta poem kallas Nyåret 1816 och äger ett synnerligt intresse derföre att det är tryckt sådant det först författades af skalden i Lund nämnde år, icke sådant det under biskopsperioden sedermera tummadt och siladt utgass i Tegnrs smärre samlade dikter (1839), i hvilken upplaga åtskilliga af de sastigaste uttrycken hade blifvit mildrade och beskedliggjorda. För kuriositetens skull borde de som äga Tegners samlade skrifter inhäfta en kopia af det ursprungliga poemet jemte det kastrerade ). Förs:n i Astonbladet har skyllt prof. Böttiger, som redi) Till deras af våra läsare tjenst, som icke äga tillgång till Aftonbladet, meddela vi här ifrågavarande poem: Nyåret 1816. Hvem rider så sent på sin svarta häst? I natten luktar det blod. Hvod slyktar du för, du främmande gäst? Bida riddare god! Förgäfves! Han ser sig ej om, törs ej stanna, Och stjernorna slockna omkring hans panna. Försvunna år, var det du? Farväl! Nyligen var du vår kung. Sof godt, om du kan. Du har mord på din själ; Blifver ej sömnen dig tung? Deruppe, deruppe en domare silter, Försvara dig, mördare, om du gitter. Din son — det är skönt, att ej slägten ännu Dör ut, då vore det skämdt — Din son blir vår kung och hyllas som du, Narrar hylla alltjemt. Till honom — till honom vi krypande vädje Och tigga af bonom all vår glädje.