Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 oktober 1855, sida 2

lesva här oskyldigt, handla ester vårt samvete, bemöta hvarandra okonstladt .. Nåväl, hvad är följden? Jo, menniskorna spionera på oss, och det ser ut, som om Louis täta besök härstades skulle blifvit deras samtalsämne för dagen. — Ån sedan? sade Olympe med lätt rodnad; bar jag icke rätt att välja mina vänner och umgänge efter eget behag? — Jovisst, men så tyckte icke en af edra slägtingar, herr de Solignac. — Med hvad rättighet vågar herr de Solignac — — — Håll min fru! Han vågade, men vågar icke mer... — Hvad menar ni dermed? — Louis med sin ridderliga häftighet, som jag Gudnås aldrig skall kunna dämpa, ville ålägga den baktalande sedlighetsaposteln tystnad. Det var en svär och sarlig uppgist, ty gresve de Solignac var erfaren duellant, och min stackars gosse förstår blott handtera lancetten. — Ni förskräcker mig, ropade Olympe bleknande. — Lugna er fru grefvinna. Louis visade godt handlag vid sin första operation: herr de Solignac är död. — Och Louis? ... Är han aårad? ropade