Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1855, sida 3

herrarnes glasklädda ögon dess bättre förmå uppfånga de ungdomsfriska anletsdragen? Nå, nå! gerna för mig! men inte skall min hatt bereda ungherrar någon ögonfägnad i det fallet, det lofvar jag! Seln må ung domen göra som den be azar, — hvad angår det mig! Det skall inte det minsta bekymra mig, om unga damer i vinter ådraga sig både snufva och hosta och bjerofeber, vär de icke vilja ha det bättre. Men apropos sjelfådragen tortyr, så tänker jag nu på en annan sak, hvarmed damerna bråka — om icke sina hjerpor, åtminstone — sina armar. Jag var en af aftnarna i veckan på en souper och der lade jag märke till eu besyBnerlig tiog. Jag hittade på en dam, som hade en rigtig besynnerlig ställning. Hon sköt ut armbågarne i spets, så att det såg riktigt ömkligt ut. stackars barn, tänkte jag, — hon är vanför! Det är synd om en så ung och eljest vacker flicka. Hon bar visst inte råkat i någon intressant ställning, den stackars slickan. Kom jag så att fästa ögonen på en annan ung dam; som gick på samma sätt med armbågarne i spets. Ack du min Gud och skapare, tänkte jag, de måste vara två olyckliga systrar! Jag vände mig till ett bekant fruntimmer, för att få veta de stackars unga flickornas namn. Hvad jag häpnade öfver min blindhet och menniskors fåfänga! Jag såg nu, det jag icke sett förut! Hvarendasteen dam gick på samma sätt! Hvarföre? Jo — det är moderat! — Serra tri, sade jag för mig sjelf. jag skall också vara modern på gamla dagar! och så satte jag mina armar i skarpa vinklar, att jag fruktade för att någon skulle råka i skada för dem. Men jag fick min själ betala kalaset jag, som ej hade några styfvade och stärkta kjolar att hvila armarne på. Mina armar blefvo nästan lama på försöket, och i förtreten har jag nu satt mig ner att skrifva detta bref. Skulle titulus inte vilja hafva den godheten att gifva sina läsare, ja framför allt sina läsarinnor, del af dessa mina små observationer? Jag tänker, det skulle väl göra godt för någon, om inte för annat, så åtminstone för det, att visa damerna, att näst den vederstyggliga vanan att hänga små dockhattar på nacken och gå i snörlif, som pressar ihop kroppen, så att den ser ut såsom en stake klädd i styfkjortel, fins ingenting på jorden så otrefligt, som att se en eljest välbildad qvinna spreta ut sina armbägar såsom — ja ackurat såsom plockade gåsvingar! Jag har äran framlefva etc. etc. B. P.) Krim, ett guldland. I F. Maynards bok From Paris to Sebastopol läses följande: Om England och Frankrike skulle taga hela Krim i besittning och, utan att med dryga kostnader der underhålla en ockupationsarms, vilja hindra Ryssland från alt någonsin åter få halfön i sitt våld, behöfva de endast dekretera, att Krim hädanefter skall vara en sjelfständig stat med egen regering; för att på kortare tid än ett år locka dit så många millioner menniskor som kunna rymmas i landet, skulle det bli tillräckligt att förklara alla bamnar fria samt på toppen af TschatyrDagh plantera ett bangr, som inbjuder all verldens guldletare att komma dit och undersöka bergets sidor. Uti detta och i flere andra berg på Krim finns det skatter, tillräckliga att ersätta kostnaderna för kriget, om det än skulle fortsara i ett århundrade. Mina läsare skola mähända med förvåning se detta mitt påstående, ehuru deras förvåning skulle minskas, om de kände de auktoriteter på hvilka jag grundar min uppgift. Jag vill icke blott vädja till geografiska bevis och forntidens historia för att vederbörligen ådagalägga att guldgrufvor finnas i Tschatyr-Dagh och hafva blifvil bearbetade; jag åberopar äfven vittnesbördet af dem som sjelfva sett och vidrort guldådror, tusenfaldigt rikare än de i Ural och alla andra kända grufvor. Det låg i czarernas politik att lemna dessa grufvor obearbetade och att så vidt möjligt var ufplåna alla hågkomster af dem. Om de hade blifvit bearbetade af fria man, skulle detta hafva från alla vrår af Europa dragit en mängd äfventyrare till en enda punkt af riket och upptändt en låga, som icke blifvit möjlig att beherrska. Ryska riket har ganska riktigt förklarat att uppgilterna om guld i dessa berg, som ögonskenligen sammanbinda Alperna med Kaukasus, äro osanna; men innan tio år skall Krim bli gamla verldens Eldorado. — — 1 — ILI E8B8e.