Styckegods. Något om en splitterny mode. Den vördnadsvärda, bedagade damen som i vintras ut:alade sin förla.telse-dom om de ännu brukliga små fruntimmershattarna, hvilka just med anledning af den reformerande damens kloka anmärkningar, af någon muntergök fingo namn af: ky-s mig om du vili, under hvilken benämning de smånätta hufvudbonaderna nu gå och gälla snart sagdt ofver h la riket, bar hedrat BI. P. med en ny skrifvelse, hvilken ej kan vägras plats, i anseende till densammas vigtiga innehåll, ty — den är ju från en dame. Brefvet lyder: Titulus skall ha st.r tack för det Tit. i vintras hjelpte mig att utrota de små fruntimmrrshattarna, — ja, det vill säga, vi lyckades inte med saken alldeles, men vi gjorde ändå, hvad vi kunde. Jag vet dock kuappt, om jag befattat mig med affaren, om jag tittat litet djupare in i det dolda. Jag var också bra dum, som icke då kunde begripa det, som hela verlden nu skall förstå. Hvem ser inte nn, att flickorna bänga sina små hattar på nackflätan, i beräkning på att ung