mena och dess följder. Sedan utbröt orientaiska kriget. Danmark har valt detta ögonblick, emedan det ej hade annat val. Genom noten af d. 14 April i år har amerikanska gesandten uppsagt öfverenskommelsen af d. 26 April. Amerika har tillika förklarat, att dess syfte med uppsägningen vore att befria amerikanska fartyg från tullen, (hvilket enligt danska uppfattningen alls icke följer af uppsägningen i och för sig). Härigenom har för Danmark skapats ett nytt sakernas läge. Danmark önskar tariffens revision, men hvarken Amerika eller några andra stater skulle åtnöja sig dermed. Det lemnar alltså revisionen å sido, utan att helt och hållet uppgifva tanken derpå. Danska skrifvelsen utgår från den förmodan, att de andra regeringarne ej skulle anse revisionen såsom egnad att förekomma konflikter och uppmana Danmark att framställa andra förslag. Men man fordrar en definitif reglering, som låter tullen upphöra, utan attkränka danska kronans rättigheter. Tullens kapitalisering erbjuder sig alltså som det lämpliga medlet. Ett väsendtligt vilkor består deri, att angelägenheten icke behandlas som en handelseller penningesak, utan som en politisk fråga. I detta hänseende erinrar skrifvelsen om sundtullens historia, om den rol, som tullen spelat i europeiska nordens politik, och anmärker att en sådan uppfattning af underhandlingarne skulle förläna dem den karakter som anstode dem. Den i depeschen uttryckta önskan, att underhandlingarne måtte öppnas i Nov. uti Köpenhamn, blir i skrifvelsen förnyad och motiverad. Utan att vilja gå besluten i förväg, vill Danmark antyda den basis, hvars antagande sätter de respektive staternas bidragsandel i förhållande till pro-ratan af den tull, som utgöres för deras sjöfart och handel. Afgifterna i sundet uppbäras dels af fartygen, dels af laddningarne. De af denna sista kategorien äro den egentliga sundstullen, under det de af den första mera utgöra en afgift för fyrbåkarne o. s. v. Förr hade man tänkt derpå, att såsom uteslutande basis för kapitaliseringen antaga de fartygs nationalitet, hvilka passerade sundet. Men detta vore ingenting mindre än rättvist, i det antalet af de fartyg, som tillhöra en nation och passera sundet, ingalunda framställa den qvot, som denna nation bidrager till tullen, hvilken isynnerhet utgår af laddningarne. Det vore alltså lämpligare, om man till basis för fördelningen toge mängden af de varor, som passerat sundet och bältena. Man kunde t. ex. ösverenskomma, att de respektive staterna, Danmark inbegripet, bidraga i förhållande till den qvantitet af varor, som genom sundet införas i eller utföras ur deras hamnar. Då man kombinerar denna basis med fartygens nationalitet, skulle man närma sig en rättvisare lösning. Tvenne statistiska öfversigter äro bifogade skrifvelsen. Den ena innehåller beloppet af de afgifter, som utgjorts af dem ibland de olika staternas fartyg, som 1851, 1852 och 1853 passerat sundet och bältena, den andra upptager det belopp, som utgjorts för de varor, hvilka passerat sundet. RYSSLAND. S.. Petersburg d. 13 Okt. Enligt de senaste underrättelserna från Nikolajeff tänkte zaren uppehålla sig derstädes så länge tills det egentliga ändamålet med de allierades flottors rörelser i svarta hafvet börjat tydligt visa sig.