Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1855, sida 1

—ö—ö—; brott genom den höga sjogängen, som hindrade att rikta säkert, nodgade att inställa densamma. Den 16 gick nästan alldeles förlorad för oss, emedan vinden hade slagit om till sydvestlig. Trupperna voro sysselsatta dermed att förskansa sig och företaga rekognosceringar i sydhg riktning. Endast de på Dniepern befintlige kanonbåtarne förmådde oroa platsen. Sedan vinden under natten gått öfver till nordlig, sysselsatte amiral Lyons och jag oss allt från gryningen dermed att bringa den dagen förut aftalade anfallsplanen till utförande, efter det att pejlingar blifvit verkställde af kapten Spratt från Spitsire och linieskeppslöjtnanten Clour från ÅBrandon, med biträde af ingeniör-hydrograferna Ploix och Manen. Kl. 3 10 öppnade de 3 flytande batterierna ÅLa Devastation, La Lave, och La Tonnante sin eld. Den framgång, som de vunno denna dag, har motsvarat alla kejsarens förväntningar. Den af dem beskjutna vallen visade ganska snart på flera punkter praktikabla brescher. De franska och engelska bombkanonsluparne öpp nade sin eld kl. 9 och 44 minuter. Deras skott riktades beundransvardt. Jag tillskrilver dem till största delen platsens fall. De 5 franska kanonbåtarne, La Grenade, La Fleche, La Mitraille, La Flamme och LAlarme, understödda af 6 engelska kanonbåtar intogo sina positioner nästan vid samma tid som bombkanonsluparne. Deras skott ricocheterade med framgång mot batterierna å la barhelte. hvilka beskjöto de flytande batterierna. Nar platsens eld aftog i lislighet. begåfvo sig våra kanon båtar på höjden af de flytande batterierna. De åtföljdes vid denna rörelse af de engelska kanonbätarne. Precist kl. 12 satte sia linieskeppen, sregatterna, korvetterna och avisofartygen i rörelse. Linieskeppen uppstallde sig i frontlinie; de kastade ankar och lade sig på 2400 olnars afstånd från skansarne i 261 fots vatten. I samma ögonblick inlupo 6 engelska fregatter under kontreamiral Stewart och 3 franska fregatter under kontreamiral Pellion i Otschakows-rännan, för att taga skansarne i ryggen. Engelska linieskeppet Hannibal framträngde ända till midten af rännan. Generalerne Bazaine och Spencer framsköto sina skarpskyttar och sitt faltartilleri ända till ungesar 600 alnars asstånd från platsen. Dessa djersva manövrer och och de 9 engelska och franska linieskeppens imposanta hållning, hvil ka lågo ankrade bogspröt vid bakstam och gåfvo glatta lag med hela sitt artilleri, hade en afgörande framgång. Kl. 1 och 35 minuter, när vi bemärkte, att elden från fort Kinburn upphört, ehuru de norra verken ännu fortforo att betjena sig af sina mörsare, ansågo amiral Lyons och jag för tillbörligt att respektera våra tappra motståndares mod; vi gåfvo derföre signal att inställa elden och hissade parlamentärflagg, hvarvid vi tillika skickade en fransk och en engelsk båt i land. Skansarne antogo den erbjudna kapitulationen. Besättningen har med militarisk honnör uttågat ur platsen och gifvit sig fången. Våra trupper hålla de ryska verken besatta. Kapitulationen stipulerar, att platsen skulle öfverlemnas oss, i det skick hvari den befann sig. Vi träda alltså i besittning af fiendens proviant och ammunition. Amiral Lyons och jag afsände de begge eskadernas läkare, för att taga vård om de ryska sårade, omkring 80 till antalet. Fängarnes antal utgör 12 å 1500 man. Vi skola nu sysselsätta oss med att fatta fast fot här. Man läser vidare i Monitören: Floderna Bug och Dnieper utfalla i hafvet genom en enda arm. Sedan de bildat en sjö, i hvilken de sammanflyta, hafva dessa floder ett gemensamt lopp, emellan Otschakow i norr och Kinburn i söder, genom en trång kanal, hvars djup varierar (15 fot på de mest grunda ställena) och som ligger närmare Kinburn än Otschakow. Sistnämnde ort är byggd på högsta punkten af stranden, som har en måttlig höjd och utAAOwOO. m — Hål nn A NI: hos —