Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1855, sida 1

—— — —— ——— — — Men om jag icke vill tiga, ni son af en vördnadsvärd sar! — Så skall jag döda dig, ty du skall ej ut sprida bland menniskorna, hvad du kunde väga att säga mig. — Det är ett äkta mördarenäste, det här huset, tjöt de Solignac; — här rigtigt vurmas på mord. Den här varg ungen börjar redan visa tänderna. — Tig, eller akta ditt lif! ropade Louis, som ej vågade låta honom tala af skäl, som vi nämnt. Louis knöt handen, och de Solignac fann det rådligast att börja sitt återtåg. Han var ej feg i detta ords allmänna bemärkelse, men hvad skulle han göra? På tröskeln vände han sig om och hväste mellan tänderna: — Farväl, mina herrar! jag går i morgon till slottet och väntar er der. — Godt! vi skola taga grefvinnan till skiljedomare, svarade doktorn, som under hela scenen varit alldeles lugn. — Ni gå till slottet! ropade Louis, som af den vedervija, denna tanke väckte i hans själ, nu först insåg, huru dyrbar Olympe var för bonom: — ni gå till slottet! — Hvarför icke? Ni går ju dit? Jag skall åtminstone gå med tomma händer.