A33 —c —— Han glömde, att han spelade en roll, och med sitt okonstlade umgänge vann han, utan att veta det, Olympes kärlek. Stundom öppnade han sitt samvetes bok, för att låsa deri, men emedan han ansåg sitt förtroliga umgänge med grefvinnan helt naturligt grunda sig på hans företrädesrättigheter såsom läkare, misstänkte han ej, huru lörföriskt detta umgänge var, och var långt ifrån att tro, det han sjelf älskade grefvinnan. Han trodde sig bedraga sin sar i afseende på den känsla han hyste för Olym pe; den var enligt hans egen tro blott en broderlig ömhet; men den olyck ige Louis bedrog blott sig sjelf. Han älskade verkligen, och nar han fattade grefvinnans hand, var det j mer för att känna på pulsen, utan för att trycka den och qvarhälla den mellan sina. Olympe sor sin del gjorde sig inga sråzor eller brydde sig med framtidsberakningar. Den engel, hon såg i solens nedgå nde strålar, hade hon funnit och kände sitt hjerta uppfyldt af tacksamhet till Gud, som skickat Henne deu unge sköne bugsvalaren. Hon vaknade hvarje morgon med tanken på Lous och sonnade med sin unge bigtfaders ömma, allvarliga ord på sina läppar. Hon var lycklig och brydde sig ej om att forska efter orsaken. Umler inslytandet af denna oskuldsfulla lycka stillades hennes hjerta och fargades åter hennes kinder